Maric

Visste jag väl att det skulle dra ögona åt sig, med en sån rubrik :-)

Nåväl.
Med tanke på att jag satt ensam på själva födelsedagen och åt min frysta suchi från Icas frysdisk,
så ville sambo kompensera igår.

Det blev detta.



Oxfile med egengjord klyftpotatis, svampsås och sallad.
När jag fick veta hur mycket oxfilen gick på så var det nära att jag greppa stekpannan.
Tom tanten i kassan hade reagerat med en "Hyacintlock a´la Skenet bedrar"

Äntligen fredag! :-)

Jag har tidigare berättat om mina vänner gråsparvarna utanför arbetet där jag jobbar.
Att jag varje morgon när jag ska dricka första koppen kaffe på jobbet, öppnar dörren och de kommer flygandes direkt.
De vet att de ska få bröd.
Nästan som:
- Heeeej everyhopa, nu är brödtanten här!
Bäst vi flyger dit.

Vi har ett zinkfat på ett bord precis utanför dörren där vi lägger i brödsmulor.
Nu har de blivit såpass orädda att de tom flyger fram och sätter sig på kanten medans jag smular brödet över.
När jag är färdig så tar jag ett steg tillbaka och då kommer flera.

Idag hade jag med mig kamera för att försöka fota detta.
Jag som inte kan fotografera tänkte väl att de inte blir några bra bilder.
Men se på fan.
Jag är sktinöjd över de bilder jag fick och så nära.
Jag har beskärt bilderna i psp.













Det ända jag tyckte var lite synd var att blixten speglar sig i zinkfatet.

Apropå kamera på jobbet.
Det kommer jag ha ofta nu.
Varför?

http://blomstertips.blogg.se

Därför.

Ha en riktigt trevlig helg nu.

Blev sushi från Icas frysdisk.
Inte lika gott som färsk, men ändå.
*Rapar, mätt och belåten*

Tack för grattisar i inlägget innan.
Inget att fira.
Bara ett år närmare pension ba!
*Blinkar till Linda*

Läs gärna
http://lapptussen.blogg.se/
Dagens blogg.
Lappistanten, det är jag det :-)

Har funderingar på att skaffa en till blogg.
En blomsterblogg.

Iom att jag arbetar i blomsterhandel så skulle jag juh kunna dra nytta av det.

Tänk er en blogg som uppdateras dagligen med bilder och inspiration.
Kan handla om säsongens blommor/krukväxter.
Olika buketter.
Hur man kan samplantera växter.
Krukor som är inne.
Hur man kan *piffa* upp arrangemang.
Högtidsdagar som "alla hjärtans dag, mors dag, fars dag"
Etc etc...

Vad säger ni?
Skulle en sån blogg vara av intresse?
Måste juh fråga först :-)

Har haft problem tidigare och fick hjälp.
Men nu funkar det inte igen.
Hu lägger man in en you-tube video?

Jag klickar på embed och klistrar in på html-kod, men lik förbaskat så fungerar det ej.
Har jag fel inställningar?

Jag har kort stubin då jag är finska.
Så kom igen med en utförlig beskrivning som man kan förstå.

När jag går ut med vovvarna så skiter jag fullständigt i hur jag ser ut.
Rätt skönt att bo på landet.
Kanske ska slänga in dagens outfit i sommar iom promenader.
Då brukar jag vakna, ta kaffet och sen knalla ut med vovvar, iklädd pyamas.
En enda gång så har jag mött på en polis på vår lilla landsväg (iförd pyamas).
Trodde jag skulle åka dit för förargelseväckat (Eller hur det nu sägs/stavas) beteende.
Men de åkte bara förbi.

Idag såg jag ut såhär.
Jag bara älskar mina stövlar.
Vilken jävla tur att det det är så kort mellanrum mellan spegel och vägg så man inte får in helbild.


Sen var det dags för promenad.
Jag ljuger alltid när jag säger att jag ska gå prommis med hundarna.
I själva verket så är det de som är ute på promenad med mig.


Här står chowe och kröker rygg = chowe bajsar.


Här står finne och flinar


Och här är vårat *lill-skansen*


Hem ljuva hem!

Apropå något annat.
Min trasiga tand blev ännu mer trasig idag.
Tuggade tuggummi.
Sen tuggade jag på tandbit, tom 2 ggr idag.
Om jag går till tandläkaren?

Ja, just det....

Nu fick jag sådändära Linda Rosing-feeling.
Jag, jag, jag......

Satte in en bild på mig och dotra på ett forum.
En gammal bild dock.
Men en bild jag gillar.
Kunde inte ens scanna den utan fotade den.
Fick kommentarer som:
- Du ser ut som en filmstjärna....

Fyfan, vad jag kommer sova gott ikväll :-)

Här är bilden.

Ibland kör vi på stort och beställer hem mat.
Idag är en sådan dag.
Och jag vet inte vad jag ska ta.
Listan är juh oändlig.

http://www.upperwest.kvartersmenyn.se/rest.php?lang=se&id=3396

Pizza?
Kebab?
Sallad?
Pasta?

Vad ska jag äta?
Tell me.

**********************************************
Det blev en hamburgartallrik med pommes
*Rapar*

Exakt ett år sedan som jag återupptog dig och vi blev tillsammans igen.
Vi har delat mycket tillsammans, både glädje och sorg.
Tillsammans och med andra.

Det är med glädje jag nu ser fram emot ett år till.
Du och jag tillsammans bloggen.
Och med andra.

Fy fan vad härligt!
Äntligen fredag och färdigjobbat!

Tog med mig kameran till arbetet.
Vi säljer juh mest buketter och blommor.
Men även dessa små blomsterarr, gjort av undertecknad.





Ett riktigt pillergöra med blommor som ska in i en blöt oasis i storlek av en typ stortå.
Men kul är det.
Och roligare är det när det säljs.

Nu ska jag ner och bädda rent i gäststugan.
Vän anländer snart.
Ibland känns det som vi driver ett vandrarhem här.
Men kul är det.
Och jag tror faktiskt att det är mycket uppskattat att vara här på besök.
Egen gäststuga, bastubad och god mat på det.

Men som sagt, det är fredag.
TREVLIG HELG på er alla.

Vi har tjuvar här där vi bor.
Tjuvar i matkällaren.
Små jävla rackare som snor från oss.

Jag fick för ett tag sen en stor påse med blomlökar av en bekant.
De ska förvaras svalt och mörkt.
Matkällaren, tänkte jag då. Och la dem på en hylla där nere.

Nu finns inte en lök kvar.
Alla har fått fötter, och hål i påsen är det oxå.
Inte visste jag att möss äter lök!

Det får mig onekligen att tänka på en annan sak som skedde när vi nyligen flyttat hit.
Vi var så glada över en egen matkällare.
Ett ställe där vi kan bunkra upp med mat.
Sagt och gjort, vi köpte mat i mängder och ställde där nere.
Både konserver och typ torrvaror i plast, makaroner etc.

När sommaren var över så ställde jag ner mina änglatrumpeter som skulle få övervintra där oxå.
Min största hade jag i en självvattnande kruka, om ni vet hur en sådan ser ut.
En stor kruka och så är det som ett mellanrum längst ner på en ca 5 cm, där allt vatten samlas.

Nåväl.
En dag så gick jag ner för att hämta upp mat.
Och fick se att en påse tortellini var tom.
Jahaja, möss, jomenvisst.

Det tog några dar innan jag såg att de hittat en förvaringsplats åt sin tortellini.
I min självvattnande blomkruka, längst ner i botten.

Vilka uthålliga,små,starka rackare de är.
Här har de alltså klättrat upp på en hylla 2 våningar upp (tänk er en vägg och 3 hyllor)
Greppat en tortellini, klättrat ner igen på markplan, uppför en stor blomkruka, för att sedan lägga ner tortellinin i botten av krukan.
Hur många tortellini finns det i en påse?
30 stycken?
= 30 promenader från hylla till kruka.
Lite imponerande tycker jag ändå.

Och som jag skrattade när jag upptäckte det.
Vi har slutat att förvara mat därnere.
Jag tror att ni förstår varför.

Herregud så dyrt det är att gå till frisören.
När jag tatuerade mig så trodde jag det skulle gå på en 1000 och uppåt.
Det gick på 700.
Min dotters namnteckning med 2 blommor på handleden.

Idag hade dotra tid hos frissan.
Skulle tonas och klippas.
Det gick på 800 riksdaler.
Plus att hon norpade åt sig ett specialschampo för 200 riksdaler.
1000 riksdaler, HERREGUD!

Men huvudsaken är såklart att hon är nöjd och tillfredsställd.
Jag sa hejdå imorse till Amanda.
Kom hem med en helt annan tjej.
Sån skillnad blev det.

Annorlunda för mina ögon som är vana.
Men söt som fan.

Hej,

På nyårsnatten försvann min älskade hund Neo ifrån vår gård i Tygelsjö.
Han är en rottweilerhane på 6 månader.
Svart med bruna tecken, chippad.
 
Jag har inte hört nånting om honom, inte nån som sett honom eller liknade på 13 dagar,
och jag lider otroligt mkt av detta, för han betydde allting för mig.
 
Jag tror att någon tagit Neo, och tänker behålla honom, och skulle mitt mail komma
till den som har honom, snälla lämna honom
tillbaka, jag köper en ny hund åt er, så länge ni bara ger mig min Neo tillbaka.

Har du sett eller hört nånting som kan leda min hund hem igen
kommer du belönas generöst. Jag gör allt för att min älskling ska komma tillbaka.

SNÄLLA skicka detta mail vidare, enda sättet jag kan nå ut i sverige på.
Har gjort allt, polisanmält, anmält på diverse hemsidor, radion, sydsvenskan, kvällposten,
lappar överallt där jag bor osv.

 
Therese Perlman
070-4164073
Tillgänglig 24 timmar om dygnet
ektp@hotmail.com
 
Kontakta mig eller
 polisen på 11414

Till ytterligare en tråkig söndag.
Söndagar är så...Blaseeeeeeee.
Trist, trist, trist är vad det är.

Är nu ett minne blott.
Dotra tog tag i saken efter mycket tjatande.
Dyr var hon oxå.
300 riksdaler för lite ögonbryn.

Min födelsedag.
Den 29:de januari så fyller jag hela 39 år.
Vafan, gammal kärring juh!
Efter det så går det nedåt igen.
38, 37,36,35 till jag blir 25 igen.

Jag vill ha massor med blommor.
Ni behöver inte ens veta min adress.
Det enda ni behöver veta är Interflora och Märsta blomsterhandel *blink*
Herregud, att jag inte tänkt på det tidigare.
Att "ragga" blommor via bloggen.

Fast det slutar väl med att jag inte får ett skit.
Min födelsedag har en tendens att gå obemärkt förbi.
Som vilken dag som helst.
*muttrar*

Bland annat här.


Och här.


Och här.


Och här.


Och även här.


Och här.

OOPS, var fan kom den sidan ifrån!

Och även här.


De här är bara ett axplock utav dem jag besöker.
Det finns så många fler.

Nu ska jag.....
Vad ska jag.......?
Äsch, jag surfar vidare.

Jag är uppväxt ensam utan syskon.
Både på gott och ont.
Önskade så gärna ett syskon i min uppväxt.
Men när julafton kom så var jag glad, fick juh fler julklappar.

Men jag har växt upp med vetskapen om en halvbror.
Men då jag blev/var en riktig sladdis så var det 20 år mellan oss.
Men honom träffade jag då och då under uppväxten.

Det jag kommer att berätta nu gör lite ont.
För det har inneburit så mycket hemligheter som hållits från mig.
Hemligheter som framkommit på det mest märksamma sätt så jag blivit chockad.

När jag var 20 år och arbetade på ett stort finskt företag så fick jag ett samtal en dag.
På stora företag så ropar de juh ut det via högtalarna.
- ANN-MARIC NYXXXX, HAR TELEFON PÅ 51, TELEFON PÅ 51.

Här fattade jag ingenting.
Fanns bara jag på företaget som hette A-M, men inte med det efternamnet.
Det efternamnet hade min far.
Svarar i telefon.
Och det är min halvbror från finland.
En halvbror som jag inte ens visste om.

Minns knappt vad vi pratade om bara att han ville ha tag på farsan och jag skulle meddela att han hade ringt.
Farsan och jag tappade kontakten efter denna dag i några veckor, så besviken var jag.
När vi väl återupptog kontakten så fick jag reda på att jag även hade en halvsyster.
Men sen var det stop.
Inge mer snack om saken!!!

När Amanda, min dotter var 2 år gammal (jag var 27) så började jag fundera på kusiner och sånt.
Men pappa kunde jag inte prata med, det visste jag.
Så jag ringde skattemyndigheten i finland.
Jo, jag hade halvsyskon.
x och x och x och x.
Vänta lite nu.
Jag hade 2 från början som farsan talat om.
Men se där, jag fick 2 ytterligare på köpet som han inte talat om.

Och bara för 5 år sedan när jag sist träffade min moster så råkade hon försäga sig.
Jag skulle haft en storasyster till på min mors sida.
En syster som hette Anja.
Anja dog i plötslig spädbarnsdöd.

Mina båda föräldrar är idag borta och jag klandrar dem inte för deras hemligheter.
Men jag hade så önskat att få veta dem tidigare.
Därav så är jag idag så glad när dotra åker över till far sin och träffar på hennes halvsyskon.
En rättighet jag tycker vartenda barn borde ha.
Även fast man bara är halvsyskon.

Satt nyss och tittade på Tv4 Fakta.
Om det som hände i Arboga.

Jag är verkligen tveksam till om det verkligen är Christine som gjort sig skyldig till mord och överfall.
Det har jag kännt ända sen jag läste om det.
Och mindre känner jag nu sen jag såg det jag såg nyss.

Här ser man en glad Max och Saga mamma som ler i tv, flera ggr tom.
Tom de andra i familjen har ett smajl på läpparna.
De åker utomlands och kameran fångar en smilgrop på läpparna.

Nu kanske jag tar i.
Men jag skulle vara förkrossad om det handlade om mitt barn.
Jag tror fan inte i mig att jag skulle kunna le mot en tv-kamera om detta hänt mig.

Men kanske är vi alla olika.
Så är det nog.
Men jag har en feeling att något fortfarande inte är helt ok.
Någon ljuger.

Men i allt detta.
Max och Saga, vila i frid.

Kom precis på att det är exakt 10 år sedan jag för första gången fick en panikattack.
Sen dess har mitt liv kantrats med sjukskrivning och arbete med lönebidrag via AF.
10 år med denna jävla sjukdom.

Det sägs att man aldrig glömmer sin första panikattack.
Och det är sant.
Jag glömmer inte min och jag minns den så väl.
Ska försöka berätta den.

Året var -99, en dag i januari.
Ensamstånde med dotter som var 4 år.

Dagen började som vilken dag som helst.
Amanda (dotra) hade sin kompis hos oss, en grannflicka.
Även jag hade en vän på besök, Kimmo.
Strax efter att Kimmo gått så ställde jag mig för att laga plättar till barnen.
Efter andra plätten så började det kännas konstigt i brösttrakten, riktigt konstigt.
Det gjorde ont och det kändes som hjärtat skenade iväg.
Försökte ignorera.
Men det hela florerade.
Till slut fick jag panik, jag håller på att få en hjärtattack var vad jag tänkte.

Hur fixar man detta med barn brevid sig tänkte jag?
Jag bad Amandas vän (som var lite äldre) att hålla koll på Amanda medans jag gick ut i trappuppgången.
Där ringde jag Kimmo.
Han som nyligen hade gått.
- Kom tebaks, någonting konstigt håller på att hända, det känns som jag håller på att få en hjärtattack.

Jag sprang ner 2 trappor och ringde på hos grannen.
- Jag vill bara att ni kollar mig så inget händer sa jag, medans jag, som jag själv kände det var hysterisk.
Kimmo kom .
Men jag var så i uppror så han ringde 112.

Han försökte förklara så gott det gick per tele hur jag mådde.
Till slut så ville "ambulanspersonen" i telefon prata med mig.
Minns att jag greppade telefon och han lugnade ner mig.
Och han sa, händer det igen så åk in.

Här var jag så slut så jag brast i gråt totalt.
Kimmo försökte på alla sätt att trösta mig och finnas där.
Efter en halvtimme kom samma tecken tillbaka.
Nu ringde Kimmo efter en vän som skjutsade mig till sjukhuset.

Där kollade de ekg och allt möjligt.
Det fanns inga fel på mig, inga alls.

Jag skickades hem.
Och på den vägen är det.

Det är söndag.
Veckans absolut tråkigaste dag.

Jag surfade in på Aftonbladet och fick se detta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4154403.ab

Jag blev inte bara lessen, jag blev upprörd och förbannad, allt på en gång.
Han är gammal.
Hon är gammal.
De har levt tillsammans i 11 år.
Nu är det slut.
Bara för att Östhammars kommun valt att anställa en allergiker i dagarna.

Varför undrar jag?
När det finns så många som söker arbete.
Kunde de inte anställa en icke allergiker?

Nä allergiska människor som arbetar, går före åldringar som mår bättre av sina husdjur än vad medeciner verkar.
Sjukt är vad det är!

Vi har en kärlek till matlagning, både jag och sambo.
Och vi brukar komma väldigt bra överens i köket när vi hjälps åt med en maträtt.
Och ni som följt bloggen så finns det bilder på maträtter lite här och var.
Kul att dela med sig liksom.

Men i söndags så gick det inte alls.
Vi kom fram till att göra egen fiskgratäng.
Har aldrig gjort det förut.

Jag fick ansvar för fisk och potatismos.
Sambo för hummersåsen.
Självklart fotade vi för inlägg i bloggen.

Det började såhär:
2 former, en med torsk och en med lax


Sen kladda jag ner min egengjorda potatismos med rå lök i.
Har ni provat? Skitgott.


Här var jag klar med mitt.
Nu var det sambons tur att enkelt hälla på såsen.

När jag såg resultatet:
- Men för i helvete! Detta kan vi inte lägga ut på bloggen!

Ja, ni ser själva.


Men jag kan trösta mig med att det var gott, det var skitgott.
Tom hundarna tyckte om det.

Jag har granatäpple som favoritfrukt i smak.
Men utseende mässigt så gillar jag ananasen.
Den ser ståtlig ut där den står med sin tuppkam.
Var bara det jag ville medla.

Herregud säger jag bara.
Som jag skäms.
Känner mig snuskig.

Vi har haft sån dålig koll på vad vi egentligen har i vårat kylskåp.
Ibland har det varit så proppfullt så man inte ens orkat leta.
Scenario:
- Älskling, har vi ketshup?
Öppnar kylskåp
- Näää.
-Okej köp!

Idag ruttnade jag.
Och började både torka av och diska alla hyllor.
Och slängde allt skit.

Såhär såg det ut innan jag började.


Och som jag hittade en massa som gått ut.
Allt åkte i sopphinken.
Bl.a denna


Och denna


Kindas senap tog priset i ålderhet.
Gick visst ut redan 2007


Men som jag slängt massa mat.
Sen hittade jag denna oxå.


Det sägs juh att gamla filmrullar ska förvaras kallt.
Men varför har vi inte framkallat den?
För det första, vi vet inte vems den är, sambons eller min.
Såpass gammal är den.
Så jag menar, skicka in på framkallning och den innehåller...erotiska bilder??
Näe, så kul ska de inte få ha på expert eller var fan man framkallar bilder.
Väntar väl tills vi är 70 år och framkallar, då kanske man inte behöver skämmas.

Nåväl, det blev skillnad i kylskåpet, verkligen.


Nu finns det juh tom lite plats över.
Måste nästan åka och handla tror jag.

Jag tyckte det var lite läskigt när det började åka en massa brandbilar förbi jobbet.
Och poliser och ambulanser.
I mitt inre så tänkte jag:
....Bara det inte har hänt något i dotras skola.

Jomenvisstserru

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=870863&rss=1298

Det är juh inte varje dag man byter efternamn sådär.
Men nu har dotra och jag pratat ut, och vi byter.
Från att ha haft ett efternamn som alla har svårigheter att stava till så byter vi till lite enklare.
Från min mors efternamn så kommer vi nu ansöka om min fars efternamn.

Imorrn ringer jag skattemyndigheten.

Vissa tycker att vi skämmer bort våra tvåbenta kvittergökar här vi bor.
Tycker jag väl inte alls det.
Tvåvåningshus och en massa gottis.
Är det att skämma bort?

Blev Beef Wellington alá Gordon Ramsey.
Direkt kopierat utav hans recept.
Sååå gott.
Dock blev våran beef lite mer annorlunda, smördegen lossnade.
Men det är juh smaken man vill åt.

Till det serverades friterad klyftpotatis (egengjord).
Och rödvinssås, den oxå egengjord.
Oxfilen var grym, den riktigt smälte i munnen.
Vilken smakupplevelse.

Jag har en förkärlek till papegojor.
Hade en blåpannad amazon tidigare som jag var tvungen att omplacera pga allergi :-(.
Jag gick ständigt med ögoninflammationer och hade klippkort på apoteket för div. salvor och droppar.
Sen hittade jag sidan:
http://www.haningegojor.se/

Där kunde jag nu istället bli mätt på roliga bilder och allt på de 2 jackosarna Gunnar och Lisa.
Och deras husse är glimrande på att beskriva alla bus de hittar på.

Genom källa så visste jag att Gunnar och Lisa med tillhörande husse skulle vara på Kistamässan idag.
Så min vän, jag själv, dotra och kompis åkte in.

Herregud så mycket folk.
Och herregud så mycket småfolk (läs barn).
Man var tvungen att riktigt se sig för så man inte snubblade över någon.

Till slut så äntrade vi in i "papegojburen"
Alla gojjor flög fritt där inne.
Vilken härlig känsla det var.

Sen såg jag Gunnar och Lisas husse.
Kände mig direkt som 13 år gammal och man träffar sin idol.
Men fram var jag tvungen att gå, jag hade juh köpt present till Lisa - en diskplopp.

Märkligt att man kan bli nervös för så lite.
Men det släppte sedan.
Gunnar och Lisa var så fina, husse var inte fy skam han heller, om man nu jämför med bilderna under "slutord" på hans hemsida. :-)

Herregud.
Nu ser jag juh att hela inlägget blir reklam för Haningegojjor.
Men det bjuder jag så gärna på.
Sidan är mycket väl värt ett besök.


Här försöker jag föra en diskution med Gunnar att han är min stora idol, men Gunnar var föga intresserad.
Nu var det juh inte så direkt, men det kunde ha vart.


Här sitter vackra Lisa. Hon som älskar diskploppar. Hon var dock lite trött vid tillfället.


Men hon hade orken att hälsa på dotra iallafall.




Lite andra gojjor.

Är fortfarande upprymd av glädje.
Hörrö Bosse! Säg till när vi kan ta en fika, jag köper med mig blåbärsbakelser och diskploppar!

Vi fick långväga besök idag.
Och tänkte slå på stort när det gällde middagen.
Det blev hasselbackspotatis och fläskfile sambal plus en sallad.


När jag väl skulle intaga detta goda så börjar jag smått med salladen.
Smakade himmelskt gott. Tapetserade hela munhålan.
Sen tar jag en bit hasselbacka med fläskfile, in i munnen, tuggar och sväljer.
Här tar det stop.
Jag sväljer igen och igen, men känner att det sitter kvar i halsen/svalget.
Får hostattack och rusar in på toa.
Försöker hosta så hårt jag kan.
Men det sitter kvar.
*Får panik*
Får bilder i huvudet av ambulanser och sjukhus.
Ska jag dö nu av att ha ätit hasselbackspotatis med fläskfile?

Hostar och hostar, men fanskapet vägrar ge med sig.
Paniken stegrar.
Till slut ropar jag till sambo:
- HJÄLP MIG!

Sambo kommer till undsättning och greppar "Heimlisch-greppet" (Hur det nu stavas) om mig.
Han försöker verkligen, men jag är så panikslagen så han får inge bra grepp.
Det funkar öht inte och nu är jag så panikslagen så jag sätter in 2 fingrar i halsen.
Jag kör ner dem långt ner och hulkar.
Slutligen så kom den ut.
Den lilla jävla hasselbackspotatisen.

Jag tror inte jag kommer äta hasselbacka någe mer.
Men jag lever.
Jag överlevde.
Men det var några fruktansvärda minuter.

Denna hög har jag givetvis redan fixat.
Morgonpigg som man är.

Nästa grej var att ta itu med att väcka tonårsdotter.
Det är INTE det lättaste.
Först ringde jag dock ett samtal till dotras vän som skall komma hit i några dagar.
Fick reda på att de är här kanske vid 15.30-16.00.
Hmm...

Gick upp till dotra.
Jag:
- Psst!
Amanda:
- Mmmm.
Jag:
- Lars är här om 45 minuter.

Sen gick jag ner igen.
På 5 minuter så var hon uppe och fullt påklädd.

Gick upp igen.
Jag:
- Ska du ha frukost?
Amanda:
- Mmm
Jag:
- Är du trött?
Amanda:
- Mmm.
Jag:
- Men vilken tur att jag fick upp dig så du hinner vakna till innan Lars kommer vid ca 16.00.
Amanda:
- Mmmm
Jag:
- Hörde du vad jag sa?
Amanda:
- Nää
Jag:
- MEN VILKEN TUR ATT JAG FICK UPP DIG SÅ DU HINNER VAKNA TILL INNAN LARS KOMMER VID CA. 16.00!

Här får hon något underligt i blicken och utbrister:
- MEN ÅH, DIN JÄVLA SKITSTÖVEL!!!

Och oja, jag är en stolt skitstövel.
Fick juh upp dotra.