Jag = ensambarn

Jag är uppväxt ensam utan syskon.
Både på gott och ont.
Önskade så gärna ett syskon i min uppväxt.
Men när julafton kom så var jag glad, fick juh fler julklappar.

Men jag har växt upp med vetskapen om en halvbror.
Men då jag blev/var en riktig sladdis så var det 20 år mellan oss.
Men honom träffade jag då och då under uppväxten.

Det jag kommer att berätta nu gör lite ont.
För det har inneburit så mycket hemligheter som hållits från mig.
Hemligheter som framkommit på det mest märksamma sätt så jag blivit chockad.

När jag var 20 år och arbetade på ett stort finskt företag så fick jag ett samtal en dag.
På stora företag så ropar de juh ut det via högtalarna.
- ANN-MARIC NYXXXX, HAR TELEFON PÅ 51, TELEFON PÅ 51.

Här fattade jag ingenting.
Fanns bara jag på företaget som hette A-M, men inte med det efternamnet.
Det efternamnet hade min far.
Svarar i telefon.
Och det är min halvbror från finland.
En halvbror som jag inte ens visste om.

Minns knappt vad vi pratade om bara att han ville ha tag på farsan och jag skulle meddela att han hade ringt.
Farsan och jag tappade kontakten efter denna dag i några veckor, så besviken var jag.
När vi väl återupptog kontakten så fick jag reda på att jag även hade en halvsyster.
Men sen var det stop.
Inge mer snack om saken!!!

När Amanda, min dotter var 2 år gammal (jag var 27) så började jag fundera på kusiner och sånt.
Men pappa kunde jag inte prata med, det visste jag.
Så jag ringde skattemyndigheten i finland.
Jo, jag hade halvsyskon.
x och x och x och x.
Vänta lite nu.
Jag hade 2 från början som farsan talat om.
Men se där, jag fick 2 ytterligare på köpet som han inte talat om.

Och bara för 5 år sedan när jag sist träffade min moster så råkade hon försäga sig.
Jag skulle haft en storasyster till på min mors sida.
En syster som hette Anja.
Anja dog i plötslig spädbarnsdöd.

Mina båda föräldrar är idag borta och jag klandrar dem inte för deras hemligheter.
Men jag hade så önskat att få veta dem tidigare.
Därav så är jag idag så glad när dotra åker över till far sin och träffar på hennes halvsyskon.
En rättighet jag tycker vartenda barn borde ha.
Även fast man bara är halvsyskon.

Kommentarer
Postat av: Micke

Jag är ända barnet, vad jag vet får man ju tillägga efter det här. Det måste ha varit en chock att få det beskedet på telefon och på jobb. Det är bättre att veta!

2009-01-14 @ 20:44:09
URL: http://matvinhifi.blogspot.com/
Postat av: Ulle

Jag var enda barnet fram tills jag var 17. Då dök snoris upp. En syster som jag älskar överallt annat. Men jag har många många gånger saknat at ha ett jämnårigt syskon.

2009-01-15 @ 05:59:03
Postat av: Stina

Men hjälp, vilken chock! Har du träffat dem?

2009-01-15 @ 20:04:04
Postat av: A-M

Stina:

Jag har träffat 2 av dem.

Syrran och en av bröderna.

Idag har jag endast kontakt med brodern.

Bättre än inget.

2009-01-16 @ 06:54:27
Postat av: A-M

Micke:

Tro mig, det var en chock.

Minns att jag gick omkring som ett töcken resten av dagen.

2009-01-16 @ 06:57:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0