Maric

Leveransen i morse gick smidigt.
Tack Hanna med pojkvän som levererade Ove till oss.
Att han levererades var pga att Hanna skulle skjutsa sin mor till Arlanda, så vi liksom "slog 2 flugor i en smäll".

Nu är han här, Ove lilla.
Och han har träffat sin matte. De är som ler och långhalm ihop redan.

Jepp, det ska jag.
Ska ta emot en leverans av en liten Ove mellan 05.30-06.00
Ibland så undrar jag om jag är sinnessjuk på riktigt.
Men det blir nog bra det här.

Vilken fin rubrik jag fick till det, NOT.
Men som sagt. Abba´s har juh kommit ut med laxbullar, ett alternativ till fiskbullarna.
Detta måste jag testa, då jag älskar lax av alla dess form, helst gravad, men kokt i fisksoppa går oxå bra.

Köpte den idag och lagade middag till mig och Amanda.
Sällan jag köper konserver men ibland måste man testa.

MY GOD alltså.
Hur kan man tillverka något så äkligt av något så gott?
Det gick knappt att äta, då är vanliga, hederliga fiskbullar godare.
Men det dög bra åt hundarna.



Till mina ögonbryn.
Jag är en typisk-jag-bryr-mig-inte-hur-jag-ser-ut-människa.
Men igår så blev jag varse om hur buskiga mina ögonbryn verkligen var. Jag blir så "blind" över att kolla mig själv i spegeln så jag inte märker sånt.
Och nu insåg jag att jag har gått omkring med "muschtasher" (hur stavas det?) till ögonbryn.
Amanda kom till undsättning och jag kan andas ut.

Såg det där avsnittet av "Hollywoodfruar" och blev nästan rädd för Anna Anka.
Vilken tragisk människa.
Nu har jag läst lite mer om henne och det som fick mig väldans förvånad är att hon är yngre än mig.
Jag trodde på allvar att hon var närmare de femtio när jag kollade på tv.
Nejdå, donnan är 38 år.
Jag är 39 år.
Herregud så gammal jag känner mig helt plötsligt!
Fast jag lever på orden både dotra och sambo sa:
-VA? vi trodde hon var 50!

Tack familjen.

Hur fint låter inte det. Inte då!
Saken är den att jag kallas för Lappis via ett forum, då jag har lapphund. Det har gått så många år på det forumet att de jag lärt känna kallar mig för Lappis.
De kan ringa hit och sambo svarar:
- A´tjena, har du Lappis hemma.
Han är van vid detta laget.

Nu ska Lappis ha loppis. Jomenvisst.
Vi kom på att vi har så himla mycket som bara ligger.
Vi bor mitt ute på landet, såsom hälften bor när de anordnar loppis.
Varför inte tänkte vi.
Vi kör en loppis.
Vi bjuder på kaffe och något ätbart oxå.
Vi fårvällasehurdetgår.
Loppis hos Lappis!

Nu ska det tillverkas skylt och annonsblad.
Kanske kan sälja fiskyngel och färsk svamp oxå, vi får se, vi får se.

Sambon påminde mig.
Vi ska tända ljus.

Grattis pappa på din namnsdag.
Sture Johannes Nygård. Johannes efter Johannes döparen.
Hoppas du har det bra, tänker på dig ofta.
Hälsa mamma oxå.

Haha.
Som jag skrev, så trodde juh jag att jag inte skulle orka. Ingen ide att fejka att man har ont någonstans typ.
Såhär gick det.

Jag:
- Amanda, nu kör vi, kom igen.
Amanda:
- Men seriöst morsan, *host host*.
Jag:
- Vi tar en kortis som början.
Amanda:
- Men gud vilken hosta jag har *hostar*

Det slutade med att jag inte gav mig, jag drog ut henne på en 10-minuters promenad där jag hela tiden höll henne i handen så hon inte skulle saka efter och ge upp.
Ett stycke morsa med dotra hängandes en halvmeter ifrån.
Mjaa, tror inte det där med powerwalk är riktigt våran grej.

Imorse, så lovade jag Amanda (dottern) att vi skulle ta en powerwalk när hon kom hem från skolan.
Hon är hemma nu så det är väl ingen ide att låtsas som att man har ont någonstans.
Bara att bita i det sura äpplet och gå ut.
Vi hörs!

Tidigare så bodde vi i förorten.
Där vi handlade all våran potatis, tomat, äpplen, plommon etc i närbutiken runt hörnet.
No more, no more.
Nu har vi så mycket äpplen och plommon så vi vet inte vad vi ska göra av dem. Rådjuren är så välkomna så.
Idag var sambo ute och tog upp potatisskörden inför hösten.



Ner i matkällaren med dem. Det kommer att räcka ett tag.
Ser kanske lite ut, men det är mycket. Underredet i lådan är sluttande.
Och så gott det är med egen potatis.
Finns inge godare.

Känner mig som en riktig lantnolla.
Men det gör mig inget, jag trivs ypperligt. Jag trivs som fisken i vattnet.
No more förort för mig kan jag säga, finns inte en chans.
Jag är och förblir på landet.
När jag var yngre så frågade folk mig vad jag ville bli när jag blev stor.
Jag svarade:
- BONDE

Och närmare det kan jag väl ej komma.

Vid 20-snåret.
Istället för att ränna ute på krogen, som om det skulle hända (Haha)
Istället för mys i soffan.
Jo, jag står och sågar ner dött träd bakom huset.


And down it went, och jag kommer att sova gott inatt.
Snacka om att man är rastlös när man går på ett dött träd klockan 20.00 en lördagkväll.

Gick ut i skogen under halvtimmen.
Kom hem med rödgul trumpetsvamp - MUMS.


I annat fall så är det lugnt, bara det att jag fått ögoninflammation IGEN!

Vee: Du som arbetar med ögon.
Hur kommer det sig att jag hela tiden får denna inflammation?

GLÖM DET!
De är 192 stycken!

Han tog itu med storrensning inne på toan.
När jag såg det så blev jag själaglad, äntligen kan jag få upp handdukar och diverse toalettsaker på hyllorna.
För ni kan aldrig ana hur de hyllorna sett ut.
Tji fick jag. Och börjar undra ifall vår toalett är en minikopia av ett bibliotek?