Maric

Innan jag träffade sambo så levde jag på halvfabrikat från Icas kyldisk typ.
Fryst mat, in i micron, färdigt!
Inte idag.
Idag lagar jag det mesta från början och själv.
Inge mer såspulver när det går så enkelt att slänga ihop en sås själv.
Inge mer fryst klyftpotatis, när man kan göra det själv.
Etc etc.

Samma med köttfärssås.
Finns milijoner med varianter på färdig köttfärssås som är redo att slängas in i micron eller kastrullen.
Vi lagar ofta vår egen.
Jag har min bolognesevariant.
Sambo har sin variant.
Och tom dotra har sin variant.

Men...Men...men...
Det finns en köttfärsås, Findus köttfärssås.


Jag fullkomligt älskar denna sås.
Jag kan äta den direkt ur burken - kall.

När man kollar gamla filmer när de är i vildmarken och korkar upp gamla konserver med bönor,
så kan jag se mig själv skruva av locket på en Findus köttfärssås och äta.
Så jävla GOD är den!

Hör ni det FINDUS!
Inget slår eran köttfärsås!

De senaste åren så har jag blivit kameraskygg.
Har åldrats för mycket tror jag.
Amanda, min dotter brukar ibland försöka fota mig, men jag hinner alltid vända ansiktet.
Så det brukar oftast bli en konstig profilbild.

En dag var vi ute på promenad med hundarna.
Kameran var givetvis med.
Och hon smygfotade mig, det kan jag dela med mig.

Här har ni min bak.



Outfit:
Amandas byxor stl 36
Sambons T-shirt stl XXXXXL

Jepp, här festar vi på torkad blodpudding.
Se vilken makt jag har över de fyrbenta.
Blodpudding is the shit liksom.



Annars så har jag kokat 2 satser med röd vinbärssaft, 1 sats svart vinbär och nu håller jag på med vit vinbär.
Grabbarna meckar Volvo.
Andra Lellen klipper gräsmattan och hans madame sitter nere i växthuset och pratar med Thailand.
Himla livat här :-)

Det är jag och Maja för hela slanten just nu.
Vi tillverkar röd vinbärssaft, jag och min Maja.

Idag har jag suttit och gjort lite fler.



Gjord på en tavla


Gjord på drivved


Men herregud, jag är helt uppslukad av detta.
Kommer på mig själv att undra ifall Amanda är hungrig medans jag är mitt inne i klisteriet med ett råg, jag glömmer bort allt.
Och så kan jag inte ha det.
Måste nog skaffa mig en hobby.

För många herrans år sen så hade jag en stor hobby.
Och det var att göra arrangemang med torkade blommor och dyligt.
Jag gav bort som presenter, och ett år så ställde tom jag, farsan och hans sambo ut på Konst och hantverksmässan, där vi sålde som smör.

Sen helt plötsligt en dag så gav jag upp min stora hobby.
Fast jag har saknat den - mycket, riktigt mycket.

Tog upp detta med torkat för chefen.
Absolut så får jag prova om det kanske säljer igen.
För intresset för torkat försvann även vid den veva jag la ner.

Idag åkte jag och el chef till partihandlarna.
Inte mycket de har kvar, men lite fanns det.
Sen hem och jag belamrade vårat köksbord och satte igång.


Ingen fara vi äter ändå i vardagsrummet.

Och den blev färdig, den första på flera år.
Som jag längtat att få pilla med oasis, klister, ståltråd.

Amanda tyckte den var fin iallafall.


Nummer 2 blev klar halvtimmen senare.
Rosorna är dock av tyg, ej torkade.


Nummer 3 tillkom mellan matlagning och dammsugning.

De gröna bladen är vinbärsblad som jag torkat 3 dagar i en burk med Blågel.

Nu får jag lägga av för idag, man kan juh inte ha roligt jämt.

Vi har 13 äppelträd på tomten.
Men denna betyder lite mer.


Just pga att det är vår lilla privata "djurkyrkogård" under.
Där ligger zebrafinkar, fiskar, hamster, 4 kattungar och Nisse, våran katt som fick vingelsjukan.
Spelar ingen roll att det är små djur det handlar om.
Fiskar spolas vanligvis ner i toaletten, men vi begraver våra.
Vi har en plats för våra djur.

Idag, nyss blev det en till begravning.
Våra 4 fiskar kilade vidare.
Varför vet jag inte.
Iof sig så rengjorde vi dammen igår och fyllde på med friskt vatten som vi gjort 2 ggr tidigare.
Och gjort precis som vanligt.
Men de orkade inte, de dog en efter en idag :-(

Idag åkte de. Vännerna Ulle och Lelle, även Conny som kom i torsdags.
Och lugnet har infunnit sig igen i den pitoreska Kohage som vi bor i.
Känns trist, känns så himla trist.
Vi har det oftast lungt här hemma, vänner kommer på besök och det livas upp.
Men när Ulle och Lellen kommer på besök då är det "high life" från dess man vaknar tills dess man går och lägger sig.
Och skratt musklerna som legat i koma över vinterhalvåret får sig en rejäl träningsvärk.
Till Ulle och Lelle - WE LOVE YOU och saknar er redan!

Här kommer lite bilder från veckan som gått.

För att Ulle och Lelle skulle känna sig hemma i gäststugan så hade vi kopierat ut lite bilder på dem och tapetserat med.


Samma dag som de kom så dök det upp ett slalom. Här kör Ulle slalom med Smilla.
De är riktigt duktiga på det där och tävlar och har sig i agility.



Här provar Ulle med min Lappe. Han tog några pinnar iallafall.



Sen lagade Ulle mat. Oj, så gott det var.
Recept finns på:
http://kastrullis.blogg.se/index.html


Och såhär blev slutresultat, det slank ner kan jag säga.


Här sitter Ullen och borstar liten go Smilla.


Igår grillade vi, herregud så mycket mat för 6 personer.


Här är en hängmatta från Thailand som vi fått utav våran andra Lelle och hans blivande fru.
Sambo hängde upp den igår och.........den var hemsk att ligga i.
Man kände sig som en inpackad sill.
Tror jag ska odla blommor i den istället.


Här är grillkungen från igår. Maten blev riktigt god. Och jag är så glad att jag slapp grilla som jag alltid annars får göra. Tack Lelle, du är go du.


Medans Lelle grillade och hade sig så ligger karln i huset såhär.
Jag var mindre road utav utsikten.
Men, men, han hade juh jobbat. Stackars utslitna karl.
Btw, han har namnsdag idag. Grattis Fritz


Här hänger råg. Jag och Ulle var ute och "pallade" råg mitt på blanka dagen.
Dessa ska jag använda när jag nu återigen tar upp min stora hobby, arrangemang av torkade blommor.



Här är kottefamiljen.
För att vi inte skulle sakna dem så mycket så tillverkade Ulle deras familj i form av kottar idag.
De med små äppelhuvuden är Lexie och Smilla. De med bara armar är Ulle och Lelle.
Nu har vi juh dem här hela tiden så att säga. :-)


Ulle och Lelle, I MISS YOU GUYS.

Igår skulle dottern Amanda hämtas tillbaka från Värmdö till Kohagen.
Lellen var så gullig och ställde upp igen, han har juh gps :-)
Iof sig så behövde vi den inte nu då vi redan varit där.

Ulle var klok nog och stannade hemma och lekte kock istället.
Ditvägen gick fort och galant.
Lite missöden då vi skulle hämta upp Amanda på en badplats.
Men vi fann barnet och började färden hem.

Inga körningar i stan på hela resan, toppen tänkte jag.
När vi närmar oss Arlanda så säger Lellen att han måste köpa cigg.
Det kan du göra på Statoil säger jag.

Och avfarten mot flygplatsen närmar sig.
Och avfarten mot flygplatsen "swischar" förbi.

Här satt alltså Lellen i sina egna tankar.
Och ni som vet hur det ser ut med avfarter efter Arlanda, just det ja.
Nästa avfart blev då Knivsta, där tog vi av mot Norrtälje.
Fast Lellen var fast besluten att åka till Almunge.

Efter mycket om och men kommer vi slutligen hem igen.
Till en mycket längtande Ulle som verkligen undrade vart vi tagit vägen.

Att åka med Lelle är ett helt äventyr i sig.
Jag har väl aldrig skrattat så mycket i en bil som jag gör när jag åker med Lelle.

Imorrn åker de vidare till Linköping.
Måste be Ulle att hålla mig uppdaterad under resans gång för att se om de verkligen kommer fram.

Vi har goda vänner på besök i en vecka.
Från Luleå kommer de, Ulle och Lelle.
Med sig har de "brudarna", en liten finsk lapphund och en cockerspanielflicka.
Så nu har vi 4 hundar som springer fram och tillbaka här på tomten.

Men åter till gps´n.
Idag skulle vi köra dottern till Värmdö.
(Hon ska till en kompis några dagar)
Eller Lelle skulle köra, för han har gps.
Värmdö ligger långt borta från våran tomt.

Jag: Har du kollat kartan nu på Eniro så du hittar Lelle?
Lelle: Behövs inte, jag har gps!

Vi satte oss i bilen och körde iväg.
Det var Ulle och Lelle, jag och dotra Amanda.

Från E4 innan Stockholm så svänger han av mot höger.
Vart ska vi, undrar jag men förlitar mig på hans gps.
Sen börjar jag känna igen mig, vi var typ på väg till Bromma.
Och strax var vi framme på den väg vi fått i beskrivningen.

Jag: Jaha och detta är alltså Värmdö? (Ironi)
Lelle: Oj, jag skrev visst Stockholm efter adressen.

Nu skrivs vägadress med ort Värmdö.
Vi passerar Akalla och jag känner lugnet att komma ut på E4 och Essingeleden.
Här missar Lelle avfarten mot essingeleden.
Så vi fick en guidad tur mitt inne i city.
Ni vet, stadshus, slussen, finlandsbåtar.

Men slutligen så hittar vi rätt iallafall och dotra vinkas av.
Nu matas ny adress in - mot Arlanda.
E4 - nästan hela vägen.
Helt plötsligt,
Jag : Vart är du påväg Lelle?
Lelle: Ut på E4:n
Jag: Nä, du är på väg in i stan igen, där framme har du Hornstull.
Lelle: MEN VAFAN, det stod juh skyltat E4:n.

Efter mycket om och men och helvetes helvete så kom vi iallafall hem.
Just ja, under hela färden med de tokstollarna i bilen så fick jag höra:
GUL BIL (Och sen slog de på varandra), GUL BIL *PANG*, GUL BIL *PANG*
Spelade liksom ingen roll att Ulle satt och pratade med mig.
Maric, du vet den dära...GUL BIL *PANG*....grejen vi skulle göra....
Jag förstår fortfarande inte grejen med GUL BIL, och har alrig hört talas om det.

Jag kommer säkert att drömma om gula bilar och börja slåss i sömnen.
Stackars sambo!

De kvittrar.
Det är sant, de kvittrar.

För mer än en vecka sedan så hörde jag en massa fågelkvitter från fågelungar.
Jag ledsagade mig med hörseln till en liten "dunge" vi har vid parkeringen.
Nu lät det högre utav fågelkvitter.
Nyfiken som jag är så stoppade jag in näsan i buskaget, då jag vet att vi inte har en fågelholk där.
Jag såg ingenting.
Gav upp och satte mig en bit ifrån för att kolla om mamma och pappa fågel flög dit.

De gjorde det.
Här är liten dunge med lyktstolpe.


Här är ett kontaktuttag på stolpe.


Man kan bända på lådan och se in i en massa sladdar och dyligt.


Där, där nedanför sladdarna bor det 3 små talgoxar som blir hysterisk glada när mamma eller pappa kommer med en mask i munnen.
Jag har minsann kikat ner med ficklampa.

Och utav alla fågelholkar vi har och massa ihåliga träd, så väljer de en lyktstolpe?

Så kändes det nyss.
Och vilket smajl jag fick på läpparna.

Min nallebjörn har varit lite risig och haft problem med öronen.
Häromdagen gick hon ner totalt i humöret.
Moloken och slutade äta.
Igår var vi till vetten, där konstaterades någon riktigt läbbig inflammation i öronen.
Det tog prover och de får vi reda på nästa vecka.

Hem kom vi iallafall med nalle och en massa mediciner.
Och idag, nyss så såg det ut såhär, första gången på 3 dagar.
Hon har ratat allt, precis allt, förutom vatten.

Här står hon med goa nosen så långt ner i matskålen som det  bara går och äter upp all kokt torsk med ris.



Och jag känner mig som ett lyckligt barn på julafton.
Herregud så man kan oroa sig för de små djuren.

Som Gordon Ramsey brukar säga.
Btw, honom ska jag gifta mig med när jag blir stor.

Tapetsering och målning är färdigt.
Dock har vi inte hunnit med att fixa med sladdar och dyligt.
Men det tar vi pö om pö.

Dotra fick egna tallrikar, glas, muggar etc.




Eget diskställ tom.



Garderoben blev datarum.



Som ni ser så hänger det sladdar.



Inre rummet blev gult - tidigare terrakottafärgat.



Nyinköpt hylla belamrad med saker



Datarummet blir kombinerad garderob.

Då jag har skrivtorka så tänkte jag bjuda på lite bilder.

Vi har en egen busshållsplats, inte illa, inte illa.
Minns tillbaka när man inte hade bil och var tvungen att ta bussen.
Man kollade klockan för att inte missa bussen och det var mil till hållplatsen.
Min fasa nu är väl att jag går och kollar posten samtidigt som bussen kommer.
Och den stannar.
- Nämen, jag kollar bara posten!


Här är "ingången" till tomten.
Grönt, grönt, så långt ögat når.




Man är väl glad över om man äger en bil.
Jag äger en hel bilskrot känns det som.



Här är ingången till våran bastu/tvättstuga.
Ser ni varningstriangeln på dörren?



Man får passa sig helt enkelt!
Målad av dotra.



Våran grillplats.



Vår damm.
Där bor 4 fiskar plus sjuttioelva paddor och en och annan salamander.




Närmaste ingången i bild är vår matkällare.
Längst bort i bild är gäststugan.
Den som jag hållit på att tapetsera och måla.
Den som gjort att jag ALDRIG mer ska tapetsera och måla igen.



Nästa inlägg blir bilder från makeovern.

Ända sen vi flyttade ut hit på landet, blir snart 4 år.
Så har det varje år uppkommit 2 växter med blad.
Aldrig har den blommat och jag har undrat vad det är för växt.
Såhär har det sett ut.



Nu blommar den. 4 år har det tagit.





Blomman är över metern hög.
Blommorna liknar lilja.
Men vad heter den?
Någon som vet?

Tror jag tar mig ett dopp.
Vilken värme, man bara klagar och klagar.
Är det inte för varmt så är det för kallt och tvärtom.

Ny ljusbricka fick jag till idag oxå, kände att det var dags.
Man tager vad man haver från tomten.

Idag damp det ner ett mail i min inkorg, med önskan om god sommar etc.
Med i mailet fanns en bild, denna.



Damen ifråga har uppfyllt en ålder av 11 och ett halv år.
Hon ligger mig varmt om hjärtat indirekt, även fast jag aldrig träffat henne.
Blev jätteglad över bilden och ser vissa, bara vissa likheter.

Damen ifråga heter Pirtta och är mamma till min Lappe.