The ring

Jag har haft en ring i min ägo sen 20 år tillbaka.
Köpte den endast för att jag tyckte den var cool.
Inte kostade den så mycket heller.
Jag bar den titt som tätt kanske i ett år.
Sen hamnade ringen i en liten ask bland alla andra ringar.
Och där har den legat i snart 19 år.

Fram till för några veckor sedan.
Då vi fick besök utav en vän och hans vännina som jag ej träffat tidigare.
Vi klickade direkt kan man nog påstå.
Himla lätt tjej att prata med.
Helt plötsligt när vi sitter och pratar så ursäktar jag mig och springer iväg.
Jag hämtar min svarta ring.
Helt plötsligt "ur det blå" så kändes det som att hon ska ha min ring, varför visste jag inte.

Ringen som legat i en ask i 19 år.
Jag räcker över den till henne med orden:
- Fråga mig inte varför, men det känns som att du ska ha denna ring.

Då frågar hon mig om jag är synsk.
- Kan jag väl inte påstå, svarar jag.

Varför hon frågade var att hon tidigare fått just en svart ring från betydelsefulla människor för henne, och hade tappat bort den.

Summan av kardemumman var iallafall att hon ej tog emot min ring utan sa:
- Den ska du bära.

Och någon dag senare så hittade hon sin egen svarta ring.

Och min ring, ja den sitter på fingret sen den dagen.
Ringen och jag har blivit "tajta" vänner.

Och det där med att vara synsk som jag inte tror på, men kan berätta en grej som hände då jag var 25 år.
Jag var inneboende hos min chef (blomsterhandel) vid tidpunkten.
En morgon efter en märklig dröm så springer jag upp till henne och säger att jag drömde att jag vann på Lotto åt min pappa och sambo. 6 rätt plus tilläggsnummer.
Och jag mindes numrena så väl och rabblar upp dem för henne.
Vad jag inte visste var att hon memorerade dem.
Och det enda hon sa:
- Du måste spela på Lotto i veckan.
Det gick väl några dagar och jag velade, ska jag spela eller inte.
Självklart slängde jag in min "dröm-rad"

Lördag kommer och jag kollar Lotto.
Nopp, nada, nothing.
Och försökte glömma bort det hela.

Lördagen därpå kommer min "chef" springandes nedför trappan och undrar ifall jag kollat på Lotto.
- Nopp, svarar jag.
- Din rad du drömde om slog in, sa hon.

Sedärja, jag kanske är synsk iallafall!

Nyttiga för en gång skull.

Efter all kött och sås i veckan så blev det kaninmat idag.


Mera mat.

Aldrig trodde jag väl att matlagning kunde vara så kul.
Men har upptäckt att det är skitkul att laga mat.
Här kommer lite matbilder från veckan.

Skomakarlåda med rödvinssås.

Dotra ville ha makaroner och köttbullar med gräddsås en dag.

Chickybits med ris och sötsur sås.

Entrecote med klyftpotatis och svampsås.

Rostad macka med "pyttipanna" och stekt ägg.

Minns ni den där "första" kärleken?

Den första när ni var yngre?
Jag hade totalt glömt bort den men hittade den igen via aftonbladet.
Tack Aftonbladet.

Fick en enorm "flashback" som hette duga nu.
Var väl kring 12-13 år och umgicks mycket med en granntjej som hette Kristina.
Vi bodde i samma trappuppgång.
Kristina hade en bror som hette Håkan.
Håkan hade en kompis som hette Petri.
Petri, Petri, Petri.

Tack vare Petri så tillbringade jag mycket tid hemma hos Kristina.
Bara för att få en skymt av honom.
Typiskt "tonårskärlek"

Bild från Aftonbladet.


Petri Liimatainen, ishockeyspelare.

Dagens mat

Eftersom vi hoppade lunchen så blev det tidig middag.
Men ack så gott det var.

Stekt fläskkarre´
Stekta potatisklyftor, kryddade med grillkrydda och timjan.
Egengjord svampsås med rödgul trumpetsvamp.
Sallad bestående av ruccola och gurka.



*RAP*

Merlin 7 år, åter på besök.

Och jag håller mig långt borta från köket.
Jag menar, jag kan juh inte hålla på att övervinna i min kunskap i godsaker över hans mormor heller.
Det skulle bli synd om hans mormor.

Framtida konversation.
Merlins mormor:
- Merlin, här får du äppelkaka med vaniljsås.
Merlin:
- Men granntanten borta i Kohagen gör den bättre.

Nää, så kan vi inte ha det.
Mormor är juh ändå mormor.
Och de kan juh bäst.

Så jag drar mig undan köket jag.

Katten har lagt sig för natten

För all del.
Ser juh bekvämt ut.

Hur man vet att man lyckats i köket.

Igår hade vi ett snabbt besök utav grannens son, Merlin 7 år.
Jag slängde ihop en smulpaj gjord på äpplen från egen trädgård.
Och till det egengjord vaniljkräm.

Merlin 7 år:
- Det här var det godaste jag ätit, till och med godare än mormors!

Ja jävlar, akta dig mormor.
Granntanten kan (dvs jag)
:-)


Förstå svenska språket

Jag kan än idag skratta åt min lilla almanacka från när jag var 12 år gammal.
Jag skrev dagligen vad jag gjorde.
Och jag skrattar åt sättet jag skrev det på.
Ex:
- Var jag på barnfest i storstugan.
- Ska våran klass åka till Flottsbro och bada.
- Hoppade jag hage.
- Ska jag till tandläkaren.

Idag när jag läser vad jag skrev så blir det så fel.
Jag vill sätta dit "Idag" i början på varenda mening.

Men jag skyller på att jag är finska.
Fram till 5 års ålder så kunde jag ingen svenska öht.
Men har ff problem.
Måste ibland tänka igenom hur jag sammansätter meningar och dyligt.

Därför är det extra roligt att hitta bloggar utav rena, rama svennar som uttrycker sig sämre än vad jag gjorde vid 12-års ålder.
Som detta:
"granntanten hittade en Ica kassa m trattkantareller"

Här förstår jag direkt att skribenten menar att grannen hittade så mycket trattkantareller så de rymdes i en ica-kasse.
Men jag kan få det till:
- Antingen så hittade hon en redan full ica-kasse med trattkantareller
Eller
- så hittade hon en kassa från Ica i skogen, istället för full med pengar så var den full med trattkantareller.
*ironi*

Inte lätt alltid :-)

Idag var jag djävulsk

Fick blackout när jag såg en huggorm som gjorde utfall mot min vovve.
Sen när ena kattungen upptäckte den så tog jag till snabba åtgärder.
Tog en sten och avliva den helt enkelt.

Och det får man inte göra, då de är fridlysta.
Men det skiter jag FULLSTÄNDIGT i.

Jag *HATAR* ormar.

Mamma, min mamma

Kom att tänka på mamma idag iom att jag läste hos detvarintejagdetvarsossarna.
Vart nästan lite rädd för mig själv att jag glömt bort mamma.

Många tror att man inte "överlever" sina föräldrars bortgång.
Och det är juh sant, hur kunna fortsätta leva utan dem som betyder mest.
Men man gör det.
Hur djävla svårt det än är för ögonblicket.

Jag hade nästan precis fyllt 18 år, blivit vuxen, men ändå barn.
Sista minnet jag har är min student, där båda mina föräldrar var med och som de grät.
2 veckor efter studenten ligger mamma på sjukhuset totalt borta från omvärlden utav morfin.
När hon vaknade till vissa stunder så visste hon inte ens vem jag var.
Det här var skrämmande, riktigt skrämmande.
Jag fick reda på att hon hade cancer och att det inte fanns en chans.
Förstå hur det känns att veta att ens egna mamma ska dö.
Jag fick ett halvår på mig att inse att jag skulle förlora henne.
Hon gick bort i dec -88.
Det blir nu 20 år sedan.
20 år.

Och pappa gick samma öde tillmötes för 4 år sedan.

Och jag har överlevt.

Ta hand om era föräldrar så länge de finns i livet.
Tala om för dem att du älskar dem.
Visa dem att du älskar dem.
Var stolt över dem.

Önskvärd gratis reklam

Min vän
http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/2008/september/nar-jag-gor-framtiden-en-tjanst.html#comment
Gör gratis reklam för kondomer.

Jag önskar jag kunde göra detsamma för bindor och tamponger.
Det är en sak jag inte förstår mig på.
Varför ska mensskydd kosta  så mycket pengar?

Vi har mens bara för att kunna tillföra världen mer människor.
Vet ni att under graviditeten så är man så glad att slippa det där jävla menshelvetet.
Men då får vi dras med andra jobbigheter istället.

Varför, varför, varför tas det betalt för menskydd öht?
Undrar hur de gjorde för i tiden?
Liten virad tygbit, stoppad mellan bena, när den var blodig, ner till floden och tvätta av den?
Det undrar jag.

Bindor och tamponger skulle vara gratis.
Det tycker jag!

Min nya arbetskollega

Han grymtar som en gris.
Ser ut som en korv.
Och skäller ut kunderna.

Här är Arragon

Saved by the bell.

Ibland undrar jag hur det står ställt uppe i knoppen min.
Jag kan ha de mest märkliga drömmar.

Inatt drömde jag om att jag och sambon bjöd en hel hög av våra bekanta på mat.
Givetvis hade vi dukat upp på en stor parkering i en förort.
Sambon bjöd på thaimat med ris till.
Under själva middagen började vissa gäster diskret lägga upp pengar på bordet som "tack för maten".
Jag blev skitsur och sa att när vi bjuder så bjuder vi.

Helt plötsligt så dras våra blickar till en hög bro.
Och vi ser en cyklist som handlöst faller ner från den höga bron.
Men den djäveln reser sig upp och knallar iväg med orden:
- Jag tror jag brutit ryggen.

Sen blir jag förvånad när ytterligare 2 gäster anländer till middagen.
"Carola-Runar" med son.

OCH HÄR TACK OCH LOV SÅ RINGDE MIN VÄCKAR-KLOCKA!

Hur länkar man??

Typ till videos på you tube etc.
Förut gick det men inte nu, *surar*

Blivande tonåring in da house

Nästa månad så.
Herregud så tiden går fort.
Måste börja planera kalas, eller heter det fest när de fyller 13?
Och ballonger och sånt skit, är det bojkottat när man fyller 13?
Minns ej.

Hon är snart lika lång som jag.
Vi lånar redan varandras kläder, skor, smink.....You name it.
Jepp, vi har samma storlek i skor och vi snackar stora fötter.

Snart är väl tiden inne när hon flyttar hemifrån oxå.
Att det ska gå så attans fort!
Man hinner liksom inte med.
Men jag har planerat att när hon flyttar hemifrån så får hon flytta ner till gäststugan några meter bort, inte längre.
Vadå hönsmamma? Jag? NÄEEE!

Här är mitt allt

detvarintejagdetvarsossarna

I mars år 2007 så började en helt vanlig tjej att blogga under namnet:
detvarintejagdetvarsossarna.
Jag fick nys om hennes blogg via ett forum där vi båda är medlemmar i.
Och sen dess har jag följt den slaviskt.

Tjejen kan skriva.
Verkligen.

Titta bara på detta inlägg hon skrev under mars -07.
Jag skrattar fortfarande bara jag läser den.
http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/2007/march/familjen-sverige.html

Och nu har hon kommit så långt att hon gästbloggar på Aftonbladet om idol.
http://blogg.aftonbladet.se/25769/

Linda. You go girl!

Och självklart har jag ingen aning om hur man lägger in länkarna.
Så det är klippa och klistra som gäller.

En vanlig dag på jobbet

Börjar med att jag matar mina polare.


Börjar maten ta slut så är de på väg in.


Riktigt modiga och fräcka polare.
Man vågar knappt gå ut och röka utan att ha bröd med sig.

Men sen vart det jobb.
Tillverkade lite buketter.






Har verkligen ett arbete jag trivs med.
Skulle inte byta för fem öre till någe annat.

RSS 2.0