Maric

Jag har panikångest, ingen hemlighet längre.
Jag tål inte stressiga situationer, inte det minsta.
Idag mådde jag skit när jag vaknade, min hals mådde ännu sämre.
Har en dotter som legat med 39 graders feber och halsont i helgen så.

Men åkte till jobbet som jag lovat då vi hade ett tidigt bud till Arlanda på morgonen.
Gör bukett och stressar med ytterligare bud. Kollar klockan så jag inte blir försenad.
Åker iväg. Då jag blivit informerad att åka till terminal 5 så blir jag redan stressad.
Jag har aldrig varit vid terminal 5.
Jag gillar inte Arlanda, det är som en stor myrstack, gula taxibilar som svänger hit och dit i ovisshet, som om de ägde hela världen.
Redan innan jag närmar mig Arlanda så känner jag hur paniken kommer, försöker andas rätt, försöker tänka i rätt banor.
Åker in och ser skylt, terminal 1 2 3 4 till vänster, terminal 5 till höger, här får hjärtat sig en skjuts som heter duga. Och jag undrar ifall hjärtat överlever.
Hittar en parkering till slut, stiger av skakandes.
Är tvungen att tända en cigg för att koppla av.
Nåväl, betalar hutlösa 40 kronor för några minuter och försöker sedan leta mig fram till firman där buketten ska levereras.

När jag väl inser var den ligger så blir jag sur, jag kunde lika gärna åkt till terminal 4, dit jag vet hur jag åker.
Men här börjar problemen. Firman ligger på ett plan upp, alltså fick jag gå trappor (inga problem), men sen så.....
Nu ska jag alltså gå på en gång som ligger över terminalen, där man ser ner, där alla människor går.
Här vann paniken.
Fanns ingen chans i världen att jag fixade det.
Som tur så klev det ut en dam från en hiss, jag frågade ifall hon arbetade där.
Ja, det gjorde hon.
Jag bönföll henne att leverera blommorna till firman och sa som det var, jag har panikångest och vågar inte äntra denna läskiga gång.
Hon blev min räddande ängel denna dag.

När jag gick tillbaks till bilen så var jag nästan gråtfärdig, ännu en gång så vann paniken över mig.
Men stolt ändå att jag hittade ut från Arlanda ändå.

Dotra ligger nedbäddad med feber.
Hunden har skurit upp trampdynan och har blivit omplåstrad.
Vi har sjukstuga här mao.

Ska bli pappa snart.
Grattis som fan till dig och sambo.
Säg hejdå till raggarfester.
Säg hej till blöjbyte och nattvak :-)

Vi hade 4 fiskar som dog.
Nu har vi 101 stycken yngel.


På bilden så är det 51 stycken av dem.
Herregud!
Någon som vill ha?

Från damm till akvarium.
Givetvis är det fiskynglen, och det går bra, bara bra.
Tror vi fått in 32 yngel, hälften är kvar i dammen.
Det trista är vattnet, då vi tog vatten från dammen för att de inte ska få en chock.
Kommer ta evigheter innan pumpen pumpat rent det vattnet.

Även fast man bor så avsides som vi gör, så händer det faktiskt saker här, ungefär 1-2 ggr om året.
Det kan vara att man får besök av folk som kört på rådjur och undrar hur man får tag på markägaren exempelvis.
Eller gamla tanter med hund som gått vilse och blir hemkörda utav oss.
Eller vilsna svampplockare.
Ibland är det större events, som cykeltävlingar som drar förbi, eller bilrally.

Man blir lika förvånad varje gång, då det annars är så stiljte vill säga.

Nyss satt jag vid datorn och såg något i högra ögonvrån. Jag tittade ut och såg en mörk bil backa utanför på vägen.
Tänkte direkt att det måste ha varit någon som var inne och vände på våran tomt.
Fortsätter titta och ser brevbäraren med sin bil backa även han.
Åhh, posten tänker jag och går ut. Ser blåljus blinka på den mörka bilen som står bakom brevbäraren.
Brevbäraren ger mig en bekymrad blick när jag travar fram till brevlådan. Jag möter blicken med förståelse.
Tar min post, stannar kvar och kollar genom posten.
 Hör fraser som,
-inga bortförklaringar.
-Jag ger dig körkortet tillbaka.
- Men tänk på att....

Vet inte vad som hände, men troligtvis fortkörning. Det är så enkelt att trampa på gasen vid den raksträcka där vi bor.
När jag väl står där så kommer jag att tänka på bloggen. Fort springer jag in för att hämta kamera. Nu ska här fotas civilar och postbil.
Postbilen hinner iväg innan jag ens hunnit fram med kameran.
Men civilarn fick jag kort på.
*Är man blogg-skadad eller är man*


Till er som bor i Sigtuna kommun, passa er för en grå Saab-combi.
Den har blåa ljus som helt plötsligt kan blinka om du trampar lite fort på gasen.
Så se till att anpassa farten, det kan det vara värt.

Här har jag i ca 2 veckor tjatat på mig västerbottenost.
Bara för att jag sett hur Alex lovordat den från himlen fram och tillbaka.

Idag hade jag kräftskiva med vän.
Vi dukade fram kräftor, baguette och västerbottenost.
Kräftorna tapetserade hela munhålan, tom fingrarna. Helt omöjligt att få dem rena från doften.
Vilket fall som helst, till kräftorna så knaprades det på baguette med västerbottenost.
Jaha, och!?
Det smakade som vilken ost som helst. Lite torrare, lite fastare.
Jag kunde lika gärna drat mig med gräddost, det hade varit godare.

Så fatta vad reklam från bloggar kan påverka en.
*Luktar på kräftdoftande fingrar*

1-0 till oss.


Vi provade allt.
Ajax, något annat medel, men ettriga var de. Till slut så sprajade vi med thinner, och se på fan.

Började med att fota lite sorgarrangenmang inför en begravning idag.




När jag kom hem så fick jag en "flängknäpp", här ska göras en Blondinbella, alltså fota dagens outfit.
Här är jag med T-shirt från Euromaint och dotras byxor.


Sen försökte jag mig på att fota fiskynglen.
Vet att vee önskat sig det. Ser ni?


Sen blev jag som sagt getingstucken, blod kom det oxå.
Jaja, jag är väl den enda kärringen på jorden som inte rakar bena.



Till vee:
Här är min "jeanshäckväska"


Och slutligen.
Jag har lokaliserat getingboet. De bygger i stenmuren ner till matkällaren och gäststugan.


Det kommer snart att ske massmord här i Kohagen, var så säkra!!!

Sitter här med ett ben som svider och dunkar och fan´s moster.
Har kletat på kylbalsam och får se om det hjälper.
Sist jag blev biten av en geting så var jag säkert 10 år, det gjorde ont vill jag minnas.
Och det gör ont nu oxå, men jag är vuxen så jag överlever.

Satt som vanligt här och tänkte på vad jag skulle skriva för blogginlägg.
Tar en tur ner till matkällaren.
När jag är på väg tillbaka så sticker det till i benet som fan, och jag ser en geting hänga där.
Var kom den ifrån?
Den attackera från ingenstans.

Nu har jag tänkt om varför.
Lappe blev getingstucken(hunden alltså) i förrgår, jag hittade en geting i hans päls som försökte gräva sig in.
Jag tog tag i den och drämde den i golvet.
Den som stack mig nu var säkert hans kusin som skulle hämnas.
Så måste det vara.

Herrejävlar som det har svullnat nu, benet alltså.

Inte mycket alls som händer just nu. Drabbats av bloggtorka.
Jag jobbar, kommer hem och tar tag i hemmets bestyr.
Även Amanda är trött, inte så konstigt då hon har sin första vecka i skolan efter sommarlovet.

Inte mycket att säga just nu.
Bjuder på en bild på ett arrangemang.
Älskar den blå-lila färgen på gladiolusen, riktigt vacker är den.

Sen helgen så har jag hört "mullrande" från skogen mittemot där vi bor.
Imorse såg jag träd som föll.
De skövlar i skogen, i skogen som jag lärt känna under de 4 år som vi bott här.
I skogen där jag hittat mina svampställen, där jag och hundarna haft våra promenader.
I skogen som jag lärt mig nästan var varenda träd står, var svamparna växer, var dikerna ligger.

På eftermiddagen tog jag mig en runda med hundarna där.
Det mullrade fortfarande.
Riktigt jävla låg blev jag och nedstämd.
Det låg träd överallt, vi fick kliva över massor.
Jag kände knappt igen mig, såpass.

Gick till mitt "kantarellställe" som jag kan utan och innan, tom i sömnen.
Det var knappt så jag hittade det, SÅPASS skövlar de.
Såg några kantareller trängas med träd som låg på marken, totalt tilltuffsade av all bark och flisor.
Stod mållös och tittade mig omkring.
Började gå hemåt, mötte den jävla trädflismaskinen och svor som fan inombords.

Kom hem, la mig i soffan totalt molocken så tom sambo undrade hur det var fatt.
Hejdå skogen, tack för dessa 4 år.

Erkänner, jag somnade i soffan  efter en dags jobb och en natt där jag knappt sov något.
När jag sover har jag en tendens att tvinna mitt hår (luggen) mellan fingrarna.
Det sitter kvar sen barnsben. Min mamma klippte ofta bort hårresterna från mitt finger när jag var ung..
Sambo vet om detta och försöker oftast ta bort mina fingrar innan jag börjar "tvinna"
Ibland lyckas det, ibland inte.
Nu hade jag visst svarat honom med:
- Lägg av, jag bloggar om gamla minnen.
SCARY, jag drömmer tom om bloggen, likväl  som jag drömmer om jobbet.
Önskar man kunde gå i ide en vecka och bara sova ut som man slipper alla lustiga drömmar.

Utan även dekorativt.
Hade vindruvor hemma, tog med till jobbet, gjorde arrangemang som sålde.

Hittade den första bilden som vi fick på Mitzi när vi var i hundtankar.
En liten "blå, fluffig korv på 4 ben"



Kan man säga nej när man ser denna bild?
Vi kunde inte.
Och här är vi 5 år efteråt.

Våra äppelträd.
Jag sa vid tidigare tillfälle att jag inte orkar, vi får för mycket.
Så mycket så tom äppelträden givit upp och hänger i backen.
Tom så att självaste Nils Karlsson Pyssling skulle kunna plocka.
Så pass är det.

Jag har badat bastu, varmt och skönt var det, och avslappnande.
Vi har en bandspelare däruppe, så man kan lyssna på radio eller cd-skivor om man vill.
Oftast så går radion på, speciellt kanalen: Vinyl 107. Gamla godingar.

Helt plötsligt fick jag för mig att lyssna på cd-skiva och gick igenom det vi hade däruppe.
Fastnade självklart vid en cd-skiva som heter Så svenskt.
Jag har lyssnat på gamla låtar från dackefejden.
- Ooa hela natten med Attack
- Sånt är livet med Anita Lindblom
- Köppäbä-visan med Bengt Pegefelt
- Gulli-gullan med Jokkmokksjocke
- Herrarna i hagen med Fredrik "och gänget"

Helt plötsligt börjar Kicki Danielsson med sin låt "Bra vibrationer".
Som det spratt i kroppen.
Som jag sjöng med.
Jag kunde varenda mening.
JAG BÖRJAR BLI GAMMAL!
Ändå så fyller jag bara 25 nästa år.....Eller?
Visst fasen gör jag det.

Så kan vad som helst slinka med.
Gärna underkläder från ett dunkelt rum, klockan 06.00 en jobbarmorgon.
Våran tvättstuga ligger ihop med bastun, där är det dunkelt ljus och speciellt om man är nyvaken och ska upp och hämta ombyte till arbetet.
Det hände sambon.
HAHAHA!

När han efter dagens slut tog en välbehövlig dusch, och sedan klädde på sig kalsong, strumpor och T-shirt.
Så undrade arbetskamrat att vilken snärt häck sambo fått.
Varför han kollade in sambons häck har jag ingen aning om, men ändå.
Det visade sig att sambo i all iver, med grus fortfarande i ögonen, klockan 06.00 en jobbardag fick med sig mina trosor istället för hans kalsonger.
JAG DÖR!

Men kan trösta med att både hans kalsonger och mina trosor är från New Body, ser nästan likadana ut, samma kvalitet.
Så vem fan kan inte göra misstag.
*Kollar mina trosor för säkerhets skull*

Ni kanske minns ett inlägg om våra fiskar i dammen som dog.
4 stycken var de.

Som vi har ältat detta:
- gud så tragiskt
- gud så trist
Vecka ut och vecka in sen det hände.

Idag går jag ner och tittar i dammen, det är fullt med mygglarver...
.....Och någonting annat.
Tittar och tänker grodyngel.
En damm med grodyngel är juh inte sällsynt direkt.

Sen börjar jag titta supernoga.
Hämtar hink, fyller den med vatten från dammen, plockar fram håv, plockar en utav dessa rackare jag sett.
Visar sambo cch tillsammans utbrister vi:
- FAN, vad kul!!!

Våra fiskar dog men de efterlämnade yngel efter sig.
Minst 10 stycken har vi sett.
Nu börjar vi om på ny kula med våra nykomlingar.

Är det finska namnet för blåbärspaj.

Iom bärplockning av både hallon och blåbär så skrev en av mina läsare om just den finska blåbärspajen.
Vilka minnen jag fick, jag har inte ätit den sen pappa gick bort.
Och jag som inte kan receptet ringde genast till pappas sambo.
Du gör si och så.
Antecknade allt.

Började smått med vanlig bulldeg.


Sen i med krossade blåbär, socker och potatismjöl.


Sen in i ugnen och klart.


Inte precis farsans, men den gick att äta.
Sen fick jag borsta både tänder och tunga.

Hade ett samtal med min sommargranne igår.
Hon frågade om jag haft fästingar på mig iår, själv hade hon haft 3 stycken.
- Faktiskt inga iår, svarade jag "Peppar, peppar, ta i trä"

2 timmar senare från vårat samtal så svär jag högt.
Alla ord kommer ut:
Helvetes jävla fitta, skit oxå, perkele, vitto, ja allt.
Det satt en fästing på mig.
Sambo fick bort den hel.

Precis nyss så svor jag igen.
Fast lågmält då sambo ligger och sover (jobbar tidigt imorrn).
Fick bort den själv.

Satans jävla otyg till djur det där, ingen funktion fyller de heller.

Förra året var det alldeles för lite.
Några larvätna hallon i skogen, några nedfallna äpplen på tomten som rådjuren snodde.

Nu fullkomligt exploderar det.
Vi har 11 äppelträd, de är så fulla med äpplen så det snart hänger i marken.
Jag kommer inte att orka plocka och göra mos och allt vad man kan.
Nu önskar jag att de fanns små ligister som ville "palla", men det finns det juh givetvis inte, inte då vi bor som vi bor - på vischan!
Vi har 3 plommonträd som är så fulla av plommon så lilla magen inte kommer att må bra av för mycket.

Igår gjorde jag en smulpaj på skogens hallon.
Jag brukar oftast inte äta själv, men ville smaka.
Herregud så gott det var.
Ska ut snart och plocka mer.
Pajen serverades givetvis med vaniljsås.


Här gjorde jag en blåbärssmoothie åt dottern.
Glömde kolla tungan efteråt.

Ursäkta att det återigen kommer ett inlägg om nallen.
Ska aldrig mer hända igen, kanske någongång.

Men jag fick ett tips igår om att inhandla leverpastej då hon äter så dåligt.
Glad i hågen åkte jag iväg och köpte leverpastej.
Hem, skar en bit och bakade in medecinen hon ska ha.
Btw, så är medecinen utav köttsmak, men det spelar ingen som helst roll, inte om man heter Mitzi och är av rasen chow-chow.

Jag la pastejbiten mellan hennes ben där hon låg utanför dörren.
Hon luktade på den och tittade på mig.
- Varsågod, sa jag.
Hon tittade och luktade på pastejen igen och tittade på mig.
- Varsågod, sa jag en gång till.

Sen låg pastejen 5 minuter mellan hennes framben.
Jag backade in i huset och kikade fram så hon inte skulle se mig.
Då tar hon biten, tuggar lite, spottar ut alla bitar.
Äter upp alla sönderdelade bitar tills en bit är kvar, givetvis tabletten.

Och jag som trodde jag skulle slippa tvinga i henne den, men det blev juh tvunget nu iallafall.
Inget undgår hennes näsa.
Inte ens en tablett med köttsmak inbakad i en bit leverpastej.
Och det är hela 8 dagar kvar med tabletter.

Har ni någe tips ni kan dela med er?

Idag var vi på återbesök med nallen hos veterinären.
Öroninflammationen är återkommen :-(
Då de tog odling på den förra gången så vet de vad det är.
Och det är en riktigt grym och svår bakterie Mitzi har i sina öron.

Så nu börjar vi om på nytt i 10 dagar framöver.
Plus flera medeciner.
Hon ska ha antibiotika (tablett) 1 ggr/dag.
Metacam 1 ggr/dag i samband med mat.
Örondroppar både morgon och kväll.
Plus öronrens mitt på dagen.

Hennes hus-apotek är större än mitt.

Hoppas att det går väl denna gång.
För det är inge kul att se en loj familjemedlem.
Nu är hon så sur så hon tom matvägrar.
Och här har jag stått och kokat kyckling med ris.

En sak jag blev förvånad över idag.
När vi vandrar genom centrum till bilen, så ser jag att männsikor tittar på Mitzi, sen ler de.
Många kom fram och skulle klappa och gossigossa.
Men vilken söt vovve, ser ut som en nallebjörn.
Hon riktigt drar uppmärksamhet åt sig från alla håll och kanter.

Ja, inte har jag en pitbull i koppel iallafall.

Nu hoppas vi att den elaka, elaka baskilusken försvinner från öronen.


Foto: Lennart "Vilse" Andersson

Min nalle är en alldeles säregen liten chow-chow.
Får hon syn på vilt så spelar det ingen roll att man skriker sig hes, det är bara att vänta in henne igen.
Är man på promenad så går hon i sin egna lilla värld.
- MITZI, KOM HIT!
Tror ni hon lyssnar?
Nä, just det.

Varför bemöda sig att ställa sig upp och äta mat när man så väl kan ligga.