Maric

Tidigare har jag sett honom som skivbolagskungen som upptäckt Canvråla och Bröderna Herpes typ.
Men idag så är han stor i mina ögon.
Ni har väl sett Matakuten på tv, där de går igenom all sveriges skolmat?

Bert har tagit till strida på att skolmaten måste förbättras.
Och jag håller med honom.

Som det ser ut nu så är det total katastrof.
I ett av programmen så serverades totalt övergrillad kyckling, den var nästan svart.
- Ojda, sa mattanten, och kycklingen åkte ut i matsalen.

I dotras skola så får de ingen mjölk.
Man ska dricka mjölk till maten, så är det bara.

Nä, här hejjar jag på Bert, min nya idol.

ALDRIG, aldrig skulle jag göra detta.
http://www.expressen.se/resor/1.1342123/ormmassage-njut-av-nya-spabehandlingen 

Idag har vi festat.

Systrarna Kristina och Karissa Shannon är heta kandidater till Hugh Hefners hjärta. Foto: All over press

Hefs nya kärlekar - 19-åriga tvillingar

Jag fattar inte!
Vad är det som fattas i huvudet på en nittonåring som vill bli tillsammans med en 82-åring?
Kan någon tala om det för mig?
För mig är det som om de dejtar morfar.

Men igen, det är väl pengarna det handlar om.
Alltid pengarna.

Läste i Expressen om den lilla musen som skulle bli ormmat men istället bet ihjäl ormen.


Kan man beställa sådana?
Skulle behöva en 50 stycken kanske, till vår tomt.
Kan de fixa alla ormar vi har här så skulle jag tom erbjuda husrum och ost i massor.

Att vara sjuk är inge kul.
Speciellt inte när man har ett jobb man trivs med.
Iof sig så arbetstränar jag bara nu, men man vet juh aldrig.

Minns tillbaka till mitt förra arbete (blomsterhandel).
Låg jag hemma i 39-graders feber så kunde chefen ringa och fråga iallafall om han kunde köra hem 1000 begravningskort som skulle skrivas till nästa dag.
Och vad svarar jag?
- Givetvis!!
Chef - glad, jag - frustrerad.
Chef kom, jag textade i flera timmar, chef kom dagen efter och hämtade upp kort och var tacksam.

Vid annat tillfälle när jag låg i sjukdom så var det små granar  (Enar)som skulle dekoreras till jul.
Chef ringer:
- Vi har lite brist på folk och behöver lite färdiga granar till imorrn.
Jag:
- Men självklart, kom hit med dem *host och snörvel*
Chef - glad, jag - jag frustrerad igen.
Chef kom med massa små enar i kartonger och en massa "bling-bling" och små dekorationsprylar.
Tillverkade små djävla granar i "lunginflammation" typ.
Men vad gör man inte för chefen.
Lika glad var han för det.

Och sen minns jag en gång då jag var så nervös att ringa chefen. "sjuk igen typ"
jag:
- Hej chefen, jag kan inte komma imorrn.
Chefen:
- Nähäpp, varför inte?
Jag:
- Jo det är så att jag ligger på Huddinge sjukhus med blodförgiftning efter ett kattbett, troligtvis blir det operation.
Chefen:
- Vilken sal?

Här vart jag så paff, här ligger jag inför döden och chefen vill ha reda på sal.

Nu börjar det bli samma sak.
Jag erbjuder mig att hjälpa till så gott jag kan, tar hem arbete för att chefen ska slippa åka långtbortistan.
Jag åker in även fast jag är sjuk för att arbetskamrat ska till tandläkaren.

Men än sålänge trivs jag och bjuder på min hjälp.

...jag aldrig drömt förut.
Ligger sjuk och har även delirium i mina drömmar.

Befann mig i farsans lägenhet (han har varit död i mer än 4 år, men iallafall)
Tyckte det var så konstigt att då det var september så fanns alla julsaker kvar. Tänkte att här måste städas undan.
Frågade dotra ifall att hon ville hjälpa mig att dammsuga (i drömmen var dotra 3 år gammal).
Hon blev så lyrisk av glädje så hon slet i dammsugaren och rusade ut i köket, varpå sladden lossnar från dammsugaren.
Här får sladden ett eget "liv" och jag ser hur den åker runt dotra, varv på varv.
Skricker hysteriskt till sambo att:
- DRA UT SLADDEN FRÅN VÄGGUTAGET FÖR I HELVETE!.
Han springer och snubblar och drar ut kontakt.

Jag sätter mig ner och kramar om dotra och försöker ta bort sladden som liksom smält in i hennes hud.Lyckades ta bort allt och säger att jag måste gå ut med henne så hon får frisk luft.

Tar dotra under armen, tar hissen ner och knallar ut genom porten.
Bara det att ut genom porten kommer jag med en tollarvalp istället för dotra. (Vart dotra tog vägen var inget jag ens reflektera över).

Försöker få den lilla tollarvalpen att kissa men är så rädd då han fått den elektriska stöten från sladden på sig.
Går omkring och bär på honom, sätter ner honom ibland.
När jag är på väg in igen så kommer folk med hundar och säger : - men åh, vilken fin valp.
Jag har inte tid säger jag och knallar mot porten igen. Kommer in genom porten och sätter tollarvalpen på golvet framför hissen.
När jag öppnar dörren och valpen är på väg in så ser jag att det är en långhårig bulldog istället, så mycket hade den svullnat.
Vågar knappt gå in i hissen pga min hissrädla men tänkte att den svullna hunden inte skulle orka gå 5 trappor upp, så jag kliver in och tittar på tv på uppfärden!!!

Här vaknade jag och lyckades somna om.

Helt plötsligt befinner jag mig i en lokal full med folk. Ser även att min pappa är där och min gamla granne (även han död). Helt plötsligt så ser jag grannen flyga på min pappa i vansinne.
Jag hoppas över bord och stolar som står framför mig, kommer fram och slår grannen i huvudet med det enda jag har i handen - en tom plastkasse.
Vad tänkte jag där liksom? Hur ska en tom plastkasse kunna orsaka lite skada så han skulle släppa min far?

Här vaknade jag återigen och lyckades somna om.

Kliver nu ut från lokalen på väg hemåt.
Hur incidenten med grannen och pappa slutade vet jag inte.
Nåväl, precis utanför ser jag 2 aborrar jag visst fiskat lite tidigare och plockar upp den och lägger i min plastkasse.
Ytterligare en bit bort på vägen hittar jag således 2 kattungar som jag oxå slänger ner i plastkassen.

Sen vaknade jag!!!!

Får se när jag får nästa kontakt med min psykolog.
Kanske behövs?

Tittade ut genom köksfönstret för en timme sedan.
Fick se ena katten i "fågelhuset".
Bilden är tagen genom fönstret, därav dålig.


Och där sitter hon fortfarande.
Vad tror hon, att hon inte syns?
Ska kolla om en timme igen.
Sitter hon kvar då så är hon dummare än dummast!