Maric

Sen helgen så har jag hört "mullrande" från skogen mittemot där vi bor.
Imorse såg jag träd som föll.
De skövlar i skogen, i skogen som jag lärt känna under de 4 år som vi bott här.
I skogen där jag hittat mina svampställen, där jag och hundarna haft våra promenader.
I skogen som jag lärt mig nästan var varenda träd står, var svamparna växer, var dikerna ligger.

På eftermiddagen tog jag mig en runda med hundarna där.
Det mullrade fortfarande.
Riktigt jävla låg blev jag och nedstämd.
Det låg träd överallt, vi fick kliva över massor.
Jag kände knappt igen mig, såpass.

Gick till mitt "kantarellställe" som jag kan utan och innan, tom i sömnen.
Det var knappt så jag hittade det, SÅPASS skövlar de.
Såg några kantareller trängas med träd som låg på marken, totalt tilltuffsade av all bark och flisor.
Stod mållös och tittade mig omkring.
Började gå hemåt, mötte den jävla trädflismaskinen och svor som fan inombords.

Kom hem, la mig i soffan totalt molocken så tom sambo undrade hur det var fatt.
Hejdå skogen, tack för dessa 4 år.