Maric

Såg att några gillade hennes gästinlägg.
Hon är rolig, riktigt rolig ibland.
Ibland när hon berättar saker så skrattar jag så jag får ont i magen.

För några veckor sedan när jag hämtade henne från skolan så kved hon när hon satte sig i bilen.
Vad har hänt, frågar jag.
Jo, det var såhär börjar Amanda berätta....
Att hon och hennes kompis brukar sitta längst bak i klassrummet.
Då har de möjligheten att "gunga" stolen mot väggen (Om ni förstår hur jag menar)
Stolen står på 2 ben mot väggen.

Nåväl, denna dag så var det så få elever så klassföreståndaren hade bett Amanda och hennes kompis att flytta fram.
Sagt och gjort så gjorde de det.
Bara det att efter en stund så glömmer Amanda det och ska luta sig med stolen mot väggen igen.
Bara det att där fanns ingen vägg längre, utan en skolbänk.

Pang sa det visst och hon slog i huvud och svanskota.
Men herregud sa jag:
- HUR GICK DET? "Orolig"

Här börjar Amanda skratta och slutar inte att skratta.
Alla i klassen hade skrattat inkl. Amanda även fast hon gjorde illa sig.
Men hela situationen hade sett så lustig ut.

På vägen hem försökte jag mig på att återskapa denna händelse i huvudet och som jag till slut skrattade.
Man ska inte skratta åt andras olycka, men Amanda bjuder på det.

************

Nu måste jag juh nästan berätta en sak som skedde när hon var en ca 5 år gammal.

Hon blev arg på mig över något jag ej minns idag.
Och juh mer jag försökte förklara, juh argare blev hon.
Och höjde rösten gjorde hon oxå.
Till slut var den där röstgränsen nådd för mig så jag röt tillbaka att:
- NU SÄNKER DU RÖSTEN!! (Upprörd var jag)

Detta som händer nu glömmer jag aldrig.
Hon blev paff över mitt tillfälligt höga röstläge och stirrar argt på mig.
Sen skriker hon fram:
- JAG HAR VÄL INGEN FJÄRRKONTROLL I HALSEN!!

Vet ni, jag glömde bort att vi precis tjafsat med varandra.
Herregud så jag skrattade.

Hon är go min dotra, jag menar Amanda.