Maric

Rubriken var lite svår att få till, till det jag ska skriva nu.
Men jag är så stolt över mig själv. Riktigt jävla stolt. Och det känns i själen.

För att göra en lång historia kort så började det med att jag fick panikångest 1999.
1999 sattes jag på tabletter. Både lyckopiller och lugnande.
1999 är en lång tid tillbaka.
Sen 1999 så har jag alltså dagligen käkat div lyckopiller och lugnande. Inte bra.

Fram till den 13 september år 2010 då jag fick ny praktikplats så slutade jag tvärt.
Och jag har lyckats på den banan, inte ett piller av de två substanserna har jag petat i mig, trots panikattacker.

Idag är det över 5 månader.
5 månader utan pillrerna som varit min vardag, som fått mig att fungera.
Men jag fungerar utan dem har jag märkt.

Jag trodde inte att jag hade den styrkan i mig, men det har jag visst.
Och jag är så stolt över mig själv - faktiskt!

Så lilla Xanor-tabletten i väskan - vi får se vem som vinner.

Är som att prata med gojor.

Det ar jag det!
Herregud sa dalig jag ar på att uppdatera denna blogg.
Far bli andring pa det.