Maric

Nu ska jag strax åka till jobbet, skitkul!

När det är sådana här temperaturer.


Eller när man kan ligga i denna.


Eller i denna


HELVETES JÄVLA SKIT ALLTSÅ!

Lite vildvuxet, men det doftar gott, tror jag.
Är så "täppt i näsan utav all pollen"

Går ut på tomten - återkommer.

Och jag känner mig som en människa igen.
Så avslappnad efter all stress så jag kommer säkert att somna inom 5 minuter.
Först ska jag lägga mig i soffan dock och kolla tv.

Okej.
Jag och min gamla Nissan, även kallad Nisse, är ett radarpar.
Vi har funkat ihop under några år.
Han tar mig dit jag ska.
Aldrig varit några problem.

Förrens jag började arbeta.
Deras parkering är så "smal" så jag får ångest bara över att parkera där.
Under mina nu 20 år som jag har haft körkort så har jag aldrig krockat med en bil, men det har jag nu.
Har aldrig fått böter (ljuger lite, visst, en, men det kan knappt räknas), men det har jag nu.
Aldrig fått punktering, men det har jag nu.

Och på samma jävla plats.
På parkeringen utanför jobbet!
Den där parkeringen har något emot Nisse och mig, så känns det.

Idag då jag slutade arbeta så gick jag in på Ica och handlade.
Går sedan mot bilen.
Efter förra "påbackning på annan bil" så har jag lärt mig att titta hur det ser ut bakom bilen där den står.
Nu står en stor lastbil en liten bit ifrån, men det är nemas problemas.
Sen står färdtjänst och lassar in en dam.
Så jag sätter mig i bilen och väntar på att färdtjänst ska åka iväg.
Färdtjänst åker iväg, liksom de bilar som väntat efter.
Sen är det fritt fram.
Lastbilen står kvar dock.
Men det är inga problem, då jag definitivt kan backa bilen utan problem.

Jomentjena.
Under tiden jag väntade på att färdtjänst skulle åka så fäller lastbilsgubben ner sitt lastflak.
Tror ni jag såg det?
Tror ni jag ser ett lastbilsflak 5 cm från marken i min bakspegel?
Nä just det.
Men däcket på Nisse fick sig en kyss av kanten av den.

Mycket kan jag, tapetsera, måla, tömma utedass etc.
Men att byta däck!
Skulle helt klart klara av det.
Men jag ringde chefen och han kom till undhjälp.
*underbar chef*

Varför jag inte ringde sambo?
För han låg och sov efter en natts arbete och jag ville inte störa.

Sen var det juh en märklig grej när jag kom hem oxå.
Det visade sig att både sambo och dotra sov.
Sambo arbete som sagt, dotra hemma pga sjuka.

Jag möttes av detta.


Nog för att det har blåst idag.
Men knappast sådana vindar som kan placera en snöskyffel mitt framför dörren.
Hmmmm.....

Ungefär så kan man sammanfatta min dag.
VILKEN JÄVLA DAG!!
Börjar med kalvjakten.
Återkommer senare med *Parkeringen from hell*

Började med att åka till arbetet.
Då våran budkille är på semester så fick jag köra bud till guds hus och en begravning.
Fick ta firmabilen.
Första gången jag kör firmabilen.
Och sista.
Levererade blommor och åkte sen tillbaka och bytte bil till min egen lilla skrothög och skulle iväg med leverans till Arlanda.

Kommer över järnvägen i Märsta och på vägen framför mig springer en kalv!
Minns ni häromdagen mitt inlägg om besök i Kohagen?
Japp, en kalv därifrån hade rymt.
Parkerar bilen vid vägkanten och kliver ur.
Från min vänstra sida så ser jag en tjej komma springandes med en kamera i högsta hugg.
Hon springer fram mot kalven och plåtar, frågar sen mig om den kommer att attackera.
- Nää, sa jag.
Nu kommer en annan tjej springandes för att hjälpa till.
Tillsammans försöker vi få kalven att gå mot grinden och ingången.
Finns även några till som hjälper.
Men kalven är envis och vänder helt plötsligt igen mot motsatt håll.
Jag undrar vid detta laget vad tjejen med kameran gör.
Hon fotar bara utan att hjälpa till.
Jag och tjejen med de oranga byxorna kastar oss i min bil och kör tilbaka till kalven.
Då kommer nästa undsättning, en annan bilist med rep.
Här lämnar jag räddningsaktionen då jag hade en blomsterleverans till arlanda som jag nästan totalt glömt bort i min iver att hjälpa till med kalven.
På vägen tillbaka så såg jag att de hade fångat in lilla rymlingen, det var juh skönt det.
Och bruden med kameran.
Nu förstår jag.

http://www.marsta.nu/News.aspx?articleId=1699

Ja, så kändes det idag.
Att jag kunde skänka bort hundfan (den ena utav den) mot betalning.
Men givetvis så gör jag inte det.
Man skänker inte bort familjemedlemmar hur som helst.

I vilket fall som.
Det började med att jag skulle ta ut hundarna på prommenad.
Slö som jag kände mig efter att ha ätit en pizza så tog jag fyrhjulingen.
Hundarna blir alltid glada när fyrhjulingen åker fram.

Prommenaden gick kanon, det var kiss och bajs och lukt på ställen.
När vi är på väg hem sista biten, så kommer vi ut på åkern.
Ser ett tranpar strosa iväg lite nervöst.
Tar det lugnt, ber hundarna komma.
Eftersom det är stora fåglar så bryr sig inte hundarna om dem.
Helt plötsligt ser jag en linjallång, dunklädd bäbis strosa upp från halvmeterhögt gräs.
OJ, de har ungar hinner jag tänka.
Samlar ihop hundarna ännu en gång och får med mig dem hemåt.

Och här slutar kommunikationen med en av hundarna.
Hon har då upptäckt ännu en bäbis i det halvmeter höga gräset.
Och den såg hon som en leksak och började härja runt.
Jag kunde strypt hunden på plats.
Till slut efter mycket svordommar fick jag tag på hundfan och drog henne från den lilla vettskrämda bäbisen.
Och sen svor jag 1000 ggr säkert på vägen hem.

Lämnade fyrhjuling och hundar hemma och gick tillbaka bara för att kolla.
Såg inte något.
Men jag hoppas tranparet lockat sina ungar till sig.
Nu vet jag var jag ej ska ta hundarna på prommenad ett tag framöver.

Varför jag blev så påverkad är pga att tranparet (säkert samma par ) förlorade sina 2 bäbisar till räven förra året.
Och här kommer jag med fyrhjuling och åtminstone en hulingan till hund.
Stackars tranor.

Mår fortfarande dåligt över den prommenaden.
Då jag ser för mitt inre rädslan hos den lilla dunklädda, linjalhöga parveln när hon mötte Mitzi.
Mitzi, min pälsklädda lilla huligan-chow-chow.

Idag så åkte vi lite tidigare.
Skulle skjutsa Amanda till skolan.
Men vi hann med ett besök i kohagen.
Satan så söta de är.




Alla var jätteblyga förutom denna som kom närmare och närmare och liksom doftade in vad vi var för filurer.

Den hette visst 0517 enligt märket i örat.
Det tyckte vi var lite synd så vi döpte honom till Ferdinand.


Ferdinand just pga att han endast luktade på gräset jag sträckte fram och sen började slicka min hand istället.


Det var ett mysigt besök kl 07.45 en måndagmorron i kohagen.
Lustigt, vi lämnar Kohagen för att besöka en annan :-)
Samtliga bilder är tagna av Amanda.
Hon är fotografen i Kohagen.

I brist på blommor från handlare så går det lika bra med blommor från egen trädgård.
Här har jag även laminerat lite ekblad.
Inspirationen hittade jag hos:

https://www.blogger.com/comment.g?blogID=119386664417534454&postID=5821777426509612496







De vita blommorna är från äppelträd.
Sen har vi gullviva.
De stora bladen är från fredskalla dekorerad med lite nålar.

Man tager vad man haver helt enkelt :-)

Stanna tiden nu under våren.
Allt är så grönt och vackert och blommigt.

Plommonträden blommar


Äppelträden blommar


Blommor blommar


Fåglar skiter
Vänta...Ser ni det jag ser i fågelskiten?
2 ögon, groteskt mörk näsa, sur mun!?


Bonden kom över och lassade av gödsel till vårt blivande potatisland.
Där har jag klampat runt och krattat ut idag, bland hästskit.


Jag älskar livet på landet och jag älskar våren.
Sommaren är cool den med, med värme.
Hösten med svampar.
Vintern - NO COMMENTS!!

Måste väl då vara litehandlat.
Så är det nog.
Nåväl, vi svängde förbi ÖB idag och skulle litehandla.
Lite konserver, pasta och sådär.

Vi tyckte vi litehandlade mot vad vi brukar göra.
Kvittot visar nästan motsatsen.
Kändes som den blev milslång.
Den blev iallafall lika lång som våran byrå - nästan.



Och så billigt.
Herregud så billigt.
Det där kvittot må vara milslångt, men ack så billigt!
ÖB is the shit liksom
Likaså Lidl.

Men erkänn, är den inte fin?


Fast samtidigt blir jag lite rädd.
Motorhuven är inte svart, den har grenar som fördelar sig överallt.
Se själva.


Ganska coolt hur bilder kan bli.
Båda bilderna är tagna av dotter Amanda.
Hon är mycket bättre på att fotografera än hennes gamla morsa.

Idag åkte jag tidigare till arbetet för jag var tvungen att skjutsa dotra.
Men det är bara bra att komma tidigare, då kan man i lugn och ro tillverka lite arrangemang.
Tog med kameran oxå och fotade varenda en av de 7 jag hann göra.

Mindre kul när man upptäcker att nääääästan alla bilder blev suddiga :-(
Hela 2 stycken blev sådär att de kan visas.





Sen avslutades arbetsdan med detta



Så rooooligt!
Hela 700 spänn.
Ulle och Lelle, DET ÄR FAN 200 MER ÄN NI FICK!!
Alltså leder jag mao.

20 år med körkort och detta är min andra böter.
De verkar komma i 10-års intervaller till mig.
Nu väntar jag till år 2019.

PERKELE!!!

Hittade en video från You-Tube.
Från Rix Morgonzoo.
Handlar om hundens och kattens dagbok.

Den har man läst tidigare om man är hund eller kattägare.
Men att höra den uppläst i radio med de skrattsalvorna.
Jag ler varenda gång :-)

Se upp!
I fredags förra veckan hade Amanda (dotra) ett missat samtal från nr:
08-501 12091.

Nyfiken som jag var så kollade jag upp det.
På Eniro - ingen träff.
Kom då att tänka på bluffnummer och googlade fram det.
Oj, där fanns en hel radda med början av 08.

Idag hade hon återigen 2 sådana missade samtal.
Jag har givetvis sagt åt henne att inte svara.
Men det är inte lätt när man som tonåring, helt inne i datorns värld och telefon ringer plötsligt.
Hon bara greppade mobilen och svarade.
Hon möttes av tystnad och åter tystnad.
Samtalet varade väl några sekunder innan hon la på.

Det samtal som hon svarade på i några sekunder, kostade 20 kr.
Idioti!
Vad är det för muppar som håller på med sånt skit?

De 2 nummer som ringt är nummer:

08-501 12091
08-501 01399

SÅ SE UPP FÖR SKUMMA 08-NUMMER!

Glädjen att komma till jobbet om morgarna är att öppna dörren på baksidan.
De kommer flygande i flock.
De VET att de vankas mat.
Igår hade jag en gråsparvshona som var så modig så hon tog bröd från min hand.
Då blir jag riktigt varm i hjärtat.
Kanske låter skitlöjligt, men jag älskar fåglar.

Här är mina vänner.







Sen slänger jag in en bild på en enkel uppsättning av ett arrangemang med lite blingbling.
Tillverkade en del idag.



Amanda har redigerat bild 2 och 3 lite.
Tack för hjälpen goa dotra.

Vilken serie.
Aldrig i hela mitt liv att jag skulle sätta mig på den färjan när det är inspelning.
Annars kan jag åka.

När jag fick reda på att Håkan skulle vara med så hade jag ingen lust öht att titta.
Inte ens när han var med i Baren.

Jag minns Håkan från gymnasiet.
Han gick en årskurs över mig.
Han var killen:
- SER NI MIG, JAG ÄR BARA SÅ BÄST!
Jag minns verkligen honom som den dära utmärkande killen som skulle synas.
Som fick varenda tjej han pekade på.

Alla tjejer tävlade om hans uppmärksamhet.
Men inte jag.
Jag gillar inte typen och har aldrig gjort.

Men nu har min sambo fått mig att kolla på färjan.
Och jag måste vackert säga att han verkat ändra personlighet från det han var till nu.
(Även fast han inte kan städa, kollade igår)

Och titta vad jag hittade i min skolkatalog.
Håkan för 22 år sedan.

Vilket passande namn egentligen för denna enormt fina blomma.
Blomman för dagen.
Just därför att när blomman väl slår ut så blommar den bara en dag.
En mycket fin slingerväxt som jag försått inne.
När risken för frost är borta så ska jag plantera ut den.
Vid väggen kring hörnet av huset, vid en spalje.
Där ska den få blomma hela sommaren i ända och ge mig glädje med sina enormt vackra ljusblå blommor.

Samtliga bilder är tagna utav min dotter Amanda.

Har jag tänkt mycket på.
Fick en fråga av sambon igår:
- Hur många föräldrar tror du är som vi?
- Inte många, svarade jag.

Och då menar jag på hur man bemöter barn och ungdomar nu för tiden.
Idag så stressar vi i livet.
Det är jobb, det är dittan och dattan.
Barnen har vuxit och blivit självständiga, det klarar sig väl själv?

Vi är och har varit totalt tvärtom i det tankesättet.
Herregud, som vi skämmer bort Amanda och hennes vänner när det kommer hit.
Vi hittar på skattjakter och annat roligt.

Innan vi flyttade ut hit på landet, så bodde vi i förorten Norsborg.
Eyyy, va fan, shilla, inte så illa!
JO, det var illa.
Men iallafall.

Där engagerade vi oss på barnen och ungdomarna på gården.
Ställde upp varje söndag i kvarterslokalen för att barnen skulle ha något att göra.
Vi ställde även upp med en "fest" för barnen utav våra egna pengar.

Vi spexar och fejjar så det kanske blir för mycket tom.

Igår kom Amandas klasskompis hit, hon stannar över helgen.
Det bjöds på makkisar med egengjord bacon/purjolökssås.


Senare på kvällen så bjöds det helt enkelt på friskis och svettis.
De små liven kunde inte hålla sig för skratt.
Märkligt att bilden blev, då jag krampade...I skrattattacker.


Kvällen avslutades med en enkel bolognaise i pitabröd, till det en milkshake med jorgubbe.


Då jag skrivit om Norsborg, så vinkar jag till Marianne och Thomas :-))
Lovar, vi kommer och hälsar på.

Varför kan jag aldrig lyssna?
Igår när jag konverserade med sambo så stirrade han på mig.
- Öhh, du. Du ska nog smeta i Noviform innan läggdags, ditt öga ser inte bra ut.
- Jadajadajada....Sen pratade jag om annat.

Imorse när jag vaknade, runt fem, som vanligt.
Så kändes ögat alldeles kletigt.
Fick nästan en chock när jag äntrade badrummet och spegeln.
Så nu sitter jag här med kliande, grusande ögoninflammation igen.
Kan juh inte påstå att jag är vacker på något vis.
Så idag blir det noviform i mängder.
Därav mindre data.
För noviform i ögat känns som blindness.
Då vet ni.

Absolut bästa låten genom tiderna, enligt mig.



Sen att de "vaggar" fram som Travolta och ser ut som min vän Lelle gjorde för några år sedan....I håret vill säga.
Bara ett plus :-)

Vilken bild!
Den är juh helt grym.
Bilden har jag fått lov att låna.
Fotografen heter Tina Nordberg.
Hon tar helt underbara bilder.

Kolla själv.

Kan inte alltid vara så enkelt.
Vi gillar att skoja med vänner vi tycker om.
Se bara här.
Vi hade Ulle och Lelle på väg till oss.
Vad gör vi?
Jo detta.
Skylten sitter på en vägbom som vi annars alltid har öppen, men inte denna kväll.
För att komma in måste de hitta nyckeln till den låsta vägbommen på följande sätt.

Givetvis i någon av hinkarna, innehållande smörja av olika de slag.

Här har Ullen och Lellen preciiiiiiiiiis kommit fram, trötta. Och så möts de av detta.

Ulle sätter igång direkt medans Lellen kopplar av med att röka.

Fy fan, vad äkligt säger  Ullen...

Då tar Lellen över och hittar nyckeln.


Detta är bara en bråkdel av vad vi brukar hitta på här.
Ni skulle se våra skattjakter :-))))

Vi grillar. Igen.
Alltid varit jag som grillar.
Men har ont i axlar och nacke.
Så sambon tog över, äntligen.

Kanske ska köra lite med han varje gång vi ska grilla.
- Du, jag har så fruktansvärt ont i lill-fingret...Etc.

Blahablaha nu gör Amanda intrång ^_^b

Nu var det dags igen.
Ute är det 15,9 grader i skuggan.
I växthuset är det säkert en 35 grader.

Såg ut som ett bombnedslag när jag väl började.
Nu är det städat.
Men ser tomt ut.
Ingen grönska.
Vänta ni bara till om någon månad, då sätter jag in nya bilder.

Blev lugn.
Det blev grillat och tv.

Detta var det närmaste vi kom en majbrasa.





Vädret var underbart.
Himlen var alldeles blå.


Gissa vem som grillar här i detta hus.
Jag, jag, jag, jag alltid jag.