Ett gammalt sommarminne.

Längtar ändå till sommaren fast det kommer ormar.
Längtar såpass att jag sitter och tittar igenom gamla bilder.

Och nu måste jag juh bara dela med mig av ett minne.
Från våran tomt och till skogsbrynet så är det en stor åker.
Och som det växer.
Lite läskigt att gå där med hundarna. Just med tanke på ormar.

Men då kom min underbara sambo på en snilleblixt, ja det händer ibland.
Han tog gräsklipparen och kämpade sig igenom åkern, 2 ggr tom.


Han var helt slut men ack så stolt.
Och jag var så glad.
Äntligen kunde vi gå där utan rädsla.

Nästa dag fick jag ett skrattanfall som hette duga.
För då kom nämligen bonden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0