Maric

När jag var ung, eller mycket ung.
När datorer inte fanns.
Så hade jag en massa brevvänner.
Vid ett tillfälle så räknade jag dem till 32 stycken.
Både från sverige och övriga världen.

Som jag hade skrivklåda.
Ibland så kunde det dyka upp en fem-sex brev dagligen som man svarade på.
Det gick åt en massa frimärken må jag säga.
Sen dök kedjebrev upp med jämna mellanrum.
Här skulle man helt plötsligt skicka 10 brev till 10 vänner för att inte råka ut för olycka.
Ung och mindre ovetandes som man var så gjorde man det.

Nu är jag dubbelt upp så gammal och har insett att dessa kedjebrev bara är rappakalja.
Men ändå envisas de att dyka upp på min email.
Inte illa menat till de vänner som skickar till mig.
Men det är meningslöst.
Jag skickar inte vidare.
Jag raderar så fort jag ser att de kommer.
Är det något jag avskyr så är det kedjebrev av alla de slag.
THAT´S IT!!