Maric

Kom att tänka på mamma idag iom att jag läste hos detvarintejagdetvarsossarna.
Vart nästan lite rädd för mig själv att jag glömt bort mamma.

Många tror att man inte "överlever" sina föräldrars bortgång.
Och det är juh sant, hur kunna fortsätta leva utan dem som betyder mest.
Men man gör det.
Hur djävla svårt det än är för ögonblicket.

Jag hade nästan precis fyllt 18 år, blivit vuxen, men ändå barn.
Sista minnet jag har är min student, där båda mina föräldrar var med och som de grät.
2 veckor efter studenten ligger mamma på sjukhuset totalt borta från omvärlden utav morfin.
När hon vaknade till vissa stunder så visste hon inte ens vem jag var.
Det här var skrämmande, riktigt skrämmande.
Jag fick reda på att hon hade cancer och att det inte fanns en chans.
Förstå hur det känns att veta att ens egna mamma ska dö.
Jag fick ett halvår på mig att inse att jag skulle förlora henne.
Hon gick bort i dec -88.
Det blir nu 20 år sedan.
20 år.

Och pappa gick samma öde tillmötes för 4 år sedan.

Och jag har överlevt.

Ta hand om era föräldrar så länge de finns i livet.
Tala om för dem att du älskar dem.
Visa dem att du älskar dem.
Var stolt över dem.