Maric

Idag gjorde jag mig illa.
Jag slant med kniven.
Att jobba med blommor är förenat med livsfara.
Vi arbetar dagligen med vassa knivar, saxar och sekatörer.
Inte att förglömma kaktusar.
Vet ni hur det känns att få nästan osynliga kaktusstrån i händerna?
Just det ja.

Men jag vart omplåstrad av kollega.

Tack till kollegan.

Sen en annan sak.
Vi har juh en sådan där "kommunblaska" som jag tror alla har.
I våran så delar de ut ris och ros till människor.
Jag har gått och trott att jag ska få en ros för den dyra mobilen jag hittade på apoteket för en tid sedan (och lämnade in till personalen).
Men nejdå.

Idag öppnar jag blaskan och läser:
- En stor bukett med rosor till dem som hjälpte vår mamma och hennes hund när hon inte hittade hem.

För en ganska lång tid sedan så dök de upp en "förvirrad" dam på våran tomt.
Med sig hade hon en hund.
Hon mindes ej nummer till släkt, så vi kunde ej ringa.
Det slutade med att sambo satte sig i bilen och körde hem henne.
Hon hade gått "långväga"  vilse.

Nu tror vi givetvis att den insändaren är riktad mot oss.
Och det känns kul.
Sen kan vi ha hur fel som helst, men ändå..