Maric

Idag fanns inte hjärncellerna med när jag slutade arbetet.
Iof så behöver dom inte det när man backar ur parkeringsfickan utanför.
För där är det stopp-plikt.

Men vad gör jag.
Jag kollar vänster och ser att det kommer en bil som stannar.
Backar sakta ut.
Sen tar det stop.
Jag såg inte bilen som stannat där det råder stopp-plikt.
Våran dragkula på bilen gjorde en fin buckla på den andra bilen.
I dörren.

Chockad som jag blir ser jag i backsspegeln att det är en bekant till oss på jobbet.
Han brukar ibland komma in med tidningar till oss.
Nåväl.
Nu har han min adress, mitt nummer.
Och herregud så jag kommer skämmas varje gång han kommer in på jobbet.
Fast jag fick en kram i all uppståndelse i vilket fall som helst.

FÖRSTA GÅNGEN JAG KÖRT PÅ EN BIL!